Det är nog många som åtminstone tänkt tanken: att sälja bostaden, plocka ut miljonerna kontant. Och dra.
I debuterande Jonas Holmbergs kriminaldrama gör huvudpersonen Sven Johansson slag i saken. Sven Johansson är en man i 50-årsåldern som inte längre orkar med vardagens alla intryck, måsten och människor. Han lämnar allt och bosätter sig i hemlighet vid en liten sjö i skogen.
Där lever han på jakt och fiske. Ibland behövs andra förnödenheter. Då gör han ett sällsynt besök i närmsta samhälle och tullar lite på sina besparingar. Det fungerar bra tills kommunen får för sig att bygga en stor vindkraftspark i närheten av Sven Johansson kamouflerade skogskoja. För att skydda sig mot intrånget ser han sig ingen annan råd än att tillgripa sabotage i allt grövre former. Därmed är dramat i gång.
Jonas Holmbergs debutroman är en rak berättelse. Många delar i den hade kunnat utforskas, skildras och problematiseras bättre: stressen som får människor att vilja fly samhället, Sven Johanssons överlevnadsprojekt i skogen, en pressad människas balans mellan det smarta och det irrationella, samt bokens parallellt löpande kärlekshistoria.
Men att Jonas Holmberg har en bakgrund som polis märks. Bokens stora behållning är beskrivningen av en utredning under påverkan av polisers och åklagares olika ambitioner, människosyn och temperament. Hjälte blir den snart pensionsfärdiga kriminalkommissarien Evald Einarsson som klarsynt manövrerar i den febriga atmosfär som uppstår. Här har Jonas Holmberg en karaktär att återvända till i kommande böcker.
Jonas Holmberg använder nästan inga andra skiljetecken än punkt när han skriver. Satserna är korta och kommatecknen ytterst sällsynta. Men det fungerar. Det blir en andning i texten och Holmberg visar dessutom en god förmåga att hos läsaren plantera små aningar om vad som skall hända.
Det gör att man vill läsa vidare och ta reda på hur det går, vilket är en bra egenskap hos en bok i kriminalgenren.