Varje stad borde ha sin Kjell Törmä. Nu har bara Kiruna det och gruvstaden kan skatta sig lycklig. Dokumentärfotografen Törmä har kommit med sin tredje bok och den nya har titeln Ögonblick i Kiruna 2012-2015.
Kjell Törmäs fotografiska dokumenterande för tankarna till dokumentärfotografins pionjärer i Norrbotten, och namn som Mia Green i Haparanda, Lea Wikström i Malmberget, systrarna Tegström i Luleå och Borg Mesch i Kiruna.
Kjell Törmä berättar den pågående historien om Kiruna, staden som nu genomgår en förvandling när gruvan underminerar den gamla staden. Redan omslaget vittnar om förändringen. Torsten Fridhs skulptur Rallarna, som stått vid Kiruna centralstation alltsedan 1960-talet,lyfts till en ny tillfällig plats vid den nya tillfälliga järnvägsstationen, eller tågstationen som det numera heter. Där får den vänta utanför väntsalen tills Kiruna har fått en riktig ny järnvägsstation i den nya staden.
Dokumentärfotografi kan ibland bli tråkig, bara en registrering och där tidens gång är en förutsättning för ett värdeskapande. Kjell Törmä inte bara dokumenterar, han fångar också stadens själ i det arktiska klimatet. Där finns en fantastisk bild från Urmakaregatan, en smällkall grå midvinterdag med både kyrka, gruvberg och en frusen vandrande själ.
Sedan de där bilderna som påminner om gamla tiders vykort, vyer över gator, torg, ja hela staden. Det är viktiga bilder och speciellt viktiga för en stad som står inför stora förändringar. Och vi år veta exakt när varje bild är tagen.
Men det är inte bara husen och gatorna i staden, där finns hela tiden en mänsklig närvaro och händelser under de fyra åren. Kjell Törmä är noga med namnen, att de som finns på bilderna också är namngivna. Det är alla typer av människor och alla åldrar. Det ger intrycket av en samhörighet, att det är en ung stad där det händer saker, en stad att vara stolt över. Som stoltheten över den nya Raketskolan, ett nytt arkitektoniskt utropstecken i en stad med så många andra exempel på fin arkitektur, från tidigt 1900-tal och förbi Ralph Erskines 1950-talsbyggen.
Och sedan det rena fotografiska hantverket. Där finns inte något konstruerat, inget effektsökeri. Allt är så tydligt och klart.
Det är alltså den tredje boken. Den första Ögonblick i Kiruna 2009-2010 fick Kjell Törmä i uppdrag av LKAB och Kiruna kommun att göra. De två senare blev en fortsättning på eget initiativ. Och det finns väl ingen anledning att inte fortsätta. Vi har fått se markarbetet för det nya stadshuset och naturligtvis vill vi det och stadens nya centrum när allt står klart.