Konsthybriden foto+lyrik finns knappt i dag och det är djärvt av Balgård att göra Landet i Väster och förlaget att ge ut den. Förlaget kallar boken en roadmovie, men det handlar om många resor i USA, och ett rejält tidsspann också. Här finns dikter från tidiga besök, men också om hur Balgård/fadern är ciceron för sin son, i ett slags överlämnande av spår och landmärken i landskapet, som om far och son gjorde en aborigin-inspirerad tur genom drömlandet.
Balgård är en intensiv observatör och insamlare av intryck. Med vidöppna sinnen åker han genom den materialiserade kartbild landet verkar utgöra för honom; namnen har magisk, rituell betydelse och manar fram historia, levnadsöden, omständigheter, som går direkt ut i diktform. /Det finns en dikt/ som jag inte skrev för sju år sen:/om hur jag och Siv och Matts/kom upp från havet, efter att ha/ motionerat hundarna, två/Siberian huskies, och/dyningen dånade bakom oss,/och jag sa till min son/att denna stund/kommer du att minnas resten/av ditt liv./Av det skälet är vi nu tillbaka/...
Dikten flankeras av ett porträtt som formar en starkt laddad undertext till dikten. Det är balansen och samspelet mellan ord och bild som fascinerar och det allra tjusigaste är hur Balgård får fotografierna att utstråla textur: torrt trä, damm på hus, nötta kläder, torr mark, slitenhet. Kontrasten till bildernas "strävhet" kommer i dikternas hyllningar till hav och kust. USA är ett land i olika lager, med vägnätets avfarter som ramper ner och ut i det andra USA, det som inte syns i turistbroschyrerna, men som har så otroligt mycket mer att ge resenären.