Lundbohm är i gott sällskap. På bordsplaceringslistan finns stora bildkonstnärer som Karl Nordström, Eugène Jansson, Nils Kreuger, Richard Bergh, liksom skulptören Christian Eriksson och arkitekten Ragnar Östberg.
Men det är tomt längs det långa bordet, för det här är döda konstnärers och mecenaters sällskap. Det är konstmuseet Prins Eugéns Waldemarsudde som dammat av en gammal middag från den 31 oktober 1905. Då var det inget födelsedagskalas med de 17 inbjudna herrarna. Målarprinsen hade redan fyllt 40. I stället var det en fest för invigningen av Waldemarsudde.
Bara män! Det måste ha varit en tråkig tillställning, trots den fina menyn. När prinsen nu fyller 150 och det firas med utställningen Prins Eugén 150 år – firandet fortsätter, är kvinnorna i majoritet. Kulturtanterna tassar omkring i prinsens sällskapsvåning. Museifolket byggt en miljö som ger intrycket av att prinsen bara tillfälligt är frånvarande.
Det måste ha varit en givande middag för geologen och disponenten vid LKAB. Prins Eugén blev en återkommande gäst hos i Kiruna. När Lundbohm lämnade LKAB 1920, tog tåget till Italien och Grekland, då gjorde han det med kungligt resesällskap. Inte bara med en prins, Eugén, med följde också kronprins Gustaf Adolf.
När målarprinsen nu firas görs det med en visning av framför allt hans landskapsmåleri. Där finns hans publika genombrott Våren från 1891. Från betydligt senare tid är I nödhamn, som han målade vid andra världskrigets utbrott. Prinsen tog öppet ställning mot nazismen. Det är en mörk målning i en mörk tid.
– Prinsens engagemang mot totalitarism och hans monumentalmåleri och formgivning är andra delar som lyfts i utställningen, säger Anna Meister, arkivarie på Prins Eugéns Waldemarsudde.
Det är lite speciellt att vandra runt hemma hos målarprinsen och betrakta konsten på de en gång privata väggarna. Det har ofta fnysts åt målarprisen, att hans konstnärliga status byggde mera på stamtavla än talang. Det är inte rättvist. Där finns målningar som har det där alldeles speciella, där komposition och färger är precis rätt. Landskap som lever kvar i besökarens minne.
Prins Eugén avled 1947 i en ålder av 82 år. Genom sitt testamente skänkte prinsen sitt hem och sina samlingar till svenska staten. Det blev konstmuseet Prins Eugéns Waldemarsudde, som öppnades 1948.