Disneystråkar och riviga gitarrer

Jag är grym på att undgå ny musik. Jag har ett hum om det mesta men har inte hört särskilt mycket nytt på sistone. Exempelvis Dead by April, dem har jag hört yla i reklamfilmer för någon Best of Rock-liknande skiva men inte mer än så. Jag har ingen större förståelse för genren, men andra i min ålder och nedåt var i kollektiv religiös extas när de kved av lycka i mellansnacket och sjöng med i growlstyckena framför en fullsatt Babylonscen i fredags.

Alla låtar började med Disneystråkar som överröstades av ett ihärdigt rivande på gitarrerna, pojkbandsrösten av growlharanger. Bandet utlovade en rad nya hittar i stil med Losing You och himlen öppnade sig och regnade på de lyckliga kidsen. Det var smockfullt till den grad att man var tvungen att spärra av publikutrymmet. Dead by April gjorde sina fans urnöjda, så många rocktecken som syntes i luften och så som det hånglades i publiken. Personligen kände jag mer för att äta Whiskas i en vecka hellre än att höra en hel Dead by April-låt igen.

Disneystråkar och riviga gitarrer

DEAD BY APRILBabylonscenenFredag, 23.00