Digitalsänd dansfilm för känselsinnena
30 meter under jord i en gammal reaktorhall dansar fyra personer - två döva och två hörande - till tonerna av vibrationer. Nu sänds "Vibragera" digitalt i Kiruna, med kirunasonen Marcus Baldemar som en av dansarna.
Foto: Håkan Larsson
Här dansar två hörande dansare sida vid sida med två döva till tonerna av vibrationer.
- Vissa kallar det musik, fast jag skulle kalla det ljudbilder, säger Baldemar om de lågfrekventa tonerna som strömmar ur stora högtalare.
Ljuden i sig är skapade så att de kan uppfattas med känseln av både hörande och döva. Detta är förstås praktiskt om man har två döva dansare på scenen.
- Dilano och Chisato (Maritz och Minamimura reds. anm.) går helt på känselimpulser när de dansar, medan jag och Åsa (Lundvik Gustafson) ju hör ljuden innan vi känner vibrationerna. Men nu måste vi anpassa oss till deras rytm och gå på känsel vi med. Det har varit otroligt svårt. Jag har verkligen upptäckt hur otroligt mycket man förlitar sig på hörseln, säger Baldemar.
Under repetitionsprocessen har dövtolkar varit närvarande, men dansarna har också utvecklat ett eget slags teckenspråk sinsemellan.
- Processen i sig har varit ganska speciell och gränsöverskridande och förhoppningsvis kan man se vårt arbete med att komma framåt i arbetet även i föreställningen.
För Vibragera har i sig inte någon direkt huvudhandling, menar Baldemar.
- Nej, jag skulle vilja säga att det istället handlar om att den ska vara en upplevelse. Den är väldigt rörelsebaserad - vi dansar skiten ur oss helt enkelt, säger han och skrattar.
- Den är också väldigt visuell med hjälp av projektioner, kostymer och scenografi. Dessutom finns ju känselspektrat med i form av vibrationer, där tonerna ska kännas istället för att höras. Därav blir inte döva utelämnade ur upplevelsen.
Vibragera är också världens första livesända dansfilm. Den sänds till flera digitalabiografer i Sverige, bland annat till Kiruna ikväll, men också till dövuniversitetet i Washington.
- Det känns som en jättehäftig idé. Det som sänds kommer att redigeras live efter redigerarens tycke och det tycker jag är häftigare än om det sänds precis som det är.
Platsen där danseventet tar vid i verkliga livet är en gammal reaktorhall som numera är nerlagd och tömd. 30 meter under jord ligger en ursprängd bergshåla som tjänar som ny experimentell scen där även en viss del publik ska kunna ta plats.
- Nu har den skräddarsytts för oss och det är verkligen speciellt, säger Baldemar.
Vibragera är en av hans första svenska föreställningar efter examen från P.A.R.T.S i Bryssel. Tidigare under hösten har han dansat internationellt i föreställningar koreograferade av Andros Zins-Browne och David Zambrano.
- Vibragera kom jag i kontakt med genom min vän Martin Forsberg. Vi har känt varandra länge, fast inte i första hand genom dansen. Men vi brukar skämta om att jag har sålt in mig själv via ord snarare än handling under den tiden. Fast jag fick faktiskt visa arbetsprover innan jag blev aktuell för Vibragera, säger Baldemar och skrattar.
Så jobbar vi med nyheter