I Stockholm finns en bokhandel som heter Hedengrens. Den har anor från 1897, men står inför hot om nedläggning. Höjda butikshyror och av nätbokhandeln pressade bokpriser sätter tryck. Det finns även annat som påverkar. Våra förändrade konsumtionsmönster, till exempel.
Bokhandlar används allt oftare som showroom. Vi kommer in, tummar på böcker och gör vår beställning hos någon nätbokhandel.
Ingen bokhandel lever på att folk bläddrar i böcker. Om utvecklingen fortsätter riskerar många bokhandlare att slås ut. Alternativen blir näthandel eller böcker på pall hos stora matvarukedjor. Det senare med utbud därefter.
Konsumentmakt genom ”stödköp”? Jo, litteraturintresserade stockholmare har slutit upp bakom Hedengrens och gett den respit.
Statsmakterna har en del att tänka på även om föredetta kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) i en intervju i tidskriften Svensk Bokhandel (hösten 2010) inte såg någon kris:
”I dag kan du ju hitta böcker på bensinstationer och i mataffärer. Du kan hitta dem på alla möjliga platser där de tidigare inte fanns. Så boken är ju lättillgänglig.”
Om vi vill ha kvar lokala bokhandlare vore det kanske på sin plats med ett kulturpolitiskt stöd till dessa. I första hand till mindre boklådor som inte ingår i stora koncerner.
Något annat att tänka på: Länder med fasta bokpriser uppvisar fortfarande en bredd av kvalitetsbokhandlar i de större städerna.
I Sverige – med fri prissättning – går utvecklingen mot en bokmarknad med allt färre bokhandlare.
Går Hedengrens i graven lär fler följa.
En aktiv litteraturpolitik skulle kunna göra skillnad.
Eller hur var det nu: Skulle inte marknadskrafternas självläkande krafter fixa det här?