Det kunde handla om dagens riskkapitalister, som driver friskolor och vårdinrättningar med enda syftet att göra sig pengar:
"Handelsmän i girighet, likgiltighet (...) och i barns hjälplöshet, okunniga, simpla och brutala män, som få omdömesgilla personer skulle ha anförtrott skötseln av en häst eller en hund åt, utgjorde de den värdiga hörnstenen i ett byggnadsverk, som i fråga om absurditet och praktfull egenmäktig vanvård i laissez-faire-anda sällan överträffats i världen."
Orden är Charles Dickens, från förordet till hans roman Nicholas Nickleby. Målet för hans vrede var de som i mitten på 1800-talet drev engelska skolor, som tog emot fattiga, föräldralösa och handikappade barn, behandlade dem som djur och gjorde stora vinster.
Boken är typisk för Dickens, född i engelska Portsmouth för precis 200 år sedan. Med lidelse kritiserade han sin tids sociala misär, i sympati med fattiga, utsatta och förtryckta.
Genom Oliver Twist gav han uppmärksamhet åt barnfattigdomen och brottsligheten i det London där han som tolvåring fick börja jobba för svältlön. Hans böcker bidrog till upprensningen av slumområdet Jacob´s Island.
Minnena från barndomen färgade hans författarskap, både berättelserna och de många oförglömliga karaktärerna med de fantasieggande namnen:
Fagin, Ebenezer Scrooge, Samuel Pickwick, Wilkins Micawber, Uria Heep, Tiny Tom, The Artful Dodger, Daniel Quilp, Mr Pluck and Mr Pyke, Wackford Squeers, Harold Skimpole, Augustus Snodgrass, plus många fler.
Med humor drev Dickens också med brittisk aristokrati och byråkrati. I Lilla Dorrit är Circumlocution Office en nidbild av en myndighetsbyråkrati där förvirring fulländats, där de anställda använder många ord när få är nog och där folk får fylla i blanketter för att ansöka om tillstånd att fylla i fler blanketter. Skildringen sägs ha inspirerat en annan aktuell jubilar, August Strindberg och hans byråkratisatir i Röda rummet.
Redan som ung lärde sig Dickens stenografi. Det gjorde att han exakt fångade folks sätt att tala, vilket gav extra trovärdighet åt romanpersonerna.
Hans succé var enorm redan från debuten, men tio år senare bedömde recensenterna att Dickens tid var förbi. Han kritiserades för att vara alltför melodramatisk, inte minst efter att flickan Nell dött i Den gamla antikvitetshandeln.
"Man måste ha ett hjärta av sten för att läsa om lilla Nells död utan att upplösas i tårar ... av skratt", sa Oscar Wilde.
Dickens är ändå en av de största författarna inom den engelskspråkiga litteraturen. Det anser Peter Ackroyd, biografiförfattare. Ackroyd kallar Dickens sin tids popstjärna, teatralisk och uppklädd, en färgklick i den viktorianska era han förmedlade bättre än någon annan.
Många av sina romaner skrev Dickens som följetongsserier, ofta med en effektfull cliffhanger som avslut på varje avsnitt. Mest självbiografisk är David Copperfield, mest politisk Hårda tider och mest såld En berättelse om två städer - över 200 miljoner exemplar, tidernas rekord.
Ackroyd hävdar att Dickens föll offer för de oförglömliga karaktärer han skapat. Han var nämligen full av inlevelse och tog ut sig helt under sina högläsningar av de egna verken och det var under en sådan intensiv turné han blev sjuk och strax efteråt dog, 58 år gammal.