På dagens arbetsmarknad ska allt färre göra mer samtidigt som så mycket som möjligt automatiseras. Historiskt sett går en röd tråd via redskap, maskiner, datorer till robotar.
Därför blir talet om full sysselsättning ganska löjligt. Förresten: när hade vi senast full sysselsättning? Har vi någonsin haft det? Och: är den önskvärd?
Om vi hade haft full sysselsättning skulle vi löntagare kunna välja och vraka på arbetsmarknaden. Lönerna skulle alldeles säkert gå upp eftersom det då rådde brist på arbetskraft. Och till och med den så kallade saltsjöbadsandan – hånglet mellan arbetsgivare och fack – skulle få det tufft då vi skulle vända på vokubulären och kalla oss arbetsgivare eftersom det är vi som ger arbete – och vill ha betalt för det. Basta!
Ja, självfallet är detta en utopi – men eftersom det är sådan brist på utopier i tider som dessa, kände jag mig nödgad att dra en lans för dem.
Finns det något alternativ gentemot tomt prat om full sysselsättning? Självfallet! Varför inte se sanningen i vitögat och planera samhället för att färre troligen behöver arbeta i framtiden?
Då infinner sig följdfrågan: vad göra med dem som inte arbetar? Ja, varför inte tvärtom mot idag: inte straffa folk, inte låta folk bli offer för byråkratiska handläggningar, inte nedvärdera folk genom att tvinga dem delta i hokus-pokus-kurser etc.
Ja, tänk om vi svenskar fick se oss som fria, kompetenta och vuxna?
Politiker, om några, borde kunna se detta. De har inga arbeten, fastän de i många fall åtnjuter skyhög pension och andra förmåner som folk som arbetar inte kommer i närheten av. Och som folk som är arbetslösa bara kan drömma om.
Så tänk om politiker istället för förtroendeuppdrag fick arbeta och därmed missa sin gräddfil, då hade de kanske förstått resonemanget.
Till dess lär talet om full sysselsättning förbli ett tomt mantra vår tid tvingas höra. Så varför inte istället lyssna på Ernst Wigforss (s), finansminister 1925–1926, 1932–36 och 1936–1949:
”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”