Bara i romaner kan man få veta vad folk egentligen tänker, bara där har man fri tillgång till deras inre. Men i sin nya roman Twist väljer Klas Östergren bort denna möjlighet när han tecknar sin huvudperson, den motsägelsefulla Ami.
Det betyder att hon i sista hand förblir lika gåtfull som vilken annan människa som helst. Å andra sidan har Östergren dragit samman en rad vittnen som minns och återberättar det hon sagt och gjort. Men deras beskrivningar går starkt isär.
Romanen börjar med att hon begravs. Sedan gör berättaren en djupdykning i historien och återger en tidig period i sitt liv när han arbetade i en industri där miljön var direkt ”människovidrig”. I varje nytt avsnitt bryter Östergren på det sättet kronologin.
Man ser redan från första sidan att Östergren har ett oerhört smidigt och vackert språk, sinnligt, varierat, med rytmiska omtagningar och konstfärdig satsflätning. Ibland är stilen glansfull och retorisk, nästan ålderdomlig. Andra gånger är meningarna luftiga och lätta och simmar ut på sidorna och man simmar förtjust med.
Men det händer att denna virtuosa stil stör min läsning! Språket kan då bli ett spår som delvis löper parallellt med handlingen, inte den räls på vilken berättelsen ska rulla fram. Men i de avsnitten ser man ännu tydligare hur grandiost Östergren skriver!
Berättaren åker 2011 till Karlskrona och träffar där en röd kamrat från 70-talet men den gamle revolutionären har nu villa med pool vid havet och är lierad med Jeff, en ryss som smörjer svenskar när man lägger ner rör i Östersjön för att leda olja och gas till Europa.
Ami och berättaren lever tidvis ihop under en period på 90-talet men utan att ge varandra några bindande löften. Östergren skriver ofta om sådana män och kvinnor, människor som i sista hand är oförmögna till familjebildning. De fastnar i förställning, rollspel och bedrägeri, de döljer mer än de visar, också för sig själva.
Här finns en rad originella figurer som dyker upp och försvinner i berättelsen, t ex Sigge, Amis far. Han är ett brutalt ”konversationsproffs” med en särskild talang för att skinna, lura och bedra andra. Sigge fungerar som torped, mutkolv och ”skohorn” när Stockholm ”moderniseras” och byggs om under rekordåren. Byggmästare och andra besticker ledande politiker och höga tjänstemän.
Twist är en roman om förluster och försummade möjligheter. Mycket handlar om gå bakom ryggen på folk och Östergren skriver in de där sveken i den mästerliga dialogen och i många tankereferat. Jag har sällan läst en bok där berättaren själv är så osäker och tveksam. Och det faller förstås tillbaka på läsaren. Man blir lika osäker och svajar betänkligt.