Våld och smärta är vägledande teman i denna lilla – ovanligt liten för att vara Ersatz , bara 109 sidor – bok om ryssar efter kommunismens sammanbrott 1991.
Författare ”D J Stalingrad” som han kallar sig själv och utan att någon vet hans verkliga namn lever ett liv med droger, uppror och ständiga slagsmål med polisen. Det är rysk underground när den är som mest rå och illusionsfri.
Eftersom jag i Moskva mest umgåtts med vad som kan kallas f d sovjetisk medelklass har jag aldrig konfronterats med ”den andra sidan”, underjordens folk.
Punkgruppen Pussy Riots framdykande för några år sedan kom som en chock för mig och huvuddelen ny-ryssar som förköper sig på bil, villa och i likhet med sina föräldrar försöker likvidera det kommunistisk förflutna. Ingen plats finns här för revolt mot Putin eller etablissemanget runt Kreml.
Men under jorden jäser det – mot kommersen, ytligheten i det nya ryska samhället och det ständiga våld som landets styresmän alltid utövat mot sina undersåtar. ”...en svårmodig längtan efter stordåd lever djupt inom mig och alla andra som inte har lyxrenoverat sin lägenhet”, skriver författaren.
Här finns våld, död uppgivenhet, tunga drogdimmor i Piter (f d Leningrad), Rjazan, Moskva, Minsk och ett fruktansvärt intensivt språk som visar att den ryska litteraturen lever.
Men vart tar den vägen?