Sexterror och övergrepp har varit på tapeten sedan vi vaknade i bakrus efter att ha skålat in 2016. På nyårsnatten attackerades och ofredades kvinnor sexuellt av män på flera håll i Europa.
DN avslöjade att tjejer utsatts för sexbrott på en svensk festival två år i rad. Vittnesmål om hur de i publikhavet omringats av killgäng som kränkt och förnedrat. Kladdat på bröst och rumpor, trängt ner händer i troslinningen på småflickor. Polisen tystade ner händelserna.
Varför, är frågan som hittills besvarats med undanglidanden och röran är under utredning. Min teori? Att det bottnar väldigt lite i politiska dimridåer kontra främlingsfientliga krafter och mer i polisiära svårigheter att gå till botten med 38 anmälningar på en festival där över en halv miljon ungdomar vistats. Troligen med inslag av attityder om att brottstypen tyvärr förekommer när hundratusentals kids har kul på Europas största gratisfestival, trots att tjejer undantagslöst ska kunna lita på att de aldrig blir svikna av lagen.
I min högstadieskola i Gammelstad fanns inga ensamkommande flyktingbarn. Däremot vita medelklassungar i Levi’s-jeans och Peakjackor, som tillbringade all fritid under basketkorgarna i A-hallen. Tafsandet var vardag.
Tjejer med stora bröst och runda höfter angreps i korridorer, på skoldiscon, trängdes in på toaletter och i omklädningsrum av kladdande, kåta pojkgäng som ville klämma, känna, titta. Det såg ut som oskyldig lek.
Som plattbröstat spinko var jag sällan måltavla men aldrig pratade vi om tafsandet med varandra, än mindre gjorde någon vuxen det med oss. Det bara pågick och ansågs helt i sin ordning. I flera intervjuer har jag i veckan hört unga tjejer säga samma sak: Det här är inget ovanligt. Det händer hela tiden och vi har vant oss.
Att flyktingar som grupp får klä skott för den här debatten, där mycket fortfarande är höljt i dunkel är sorgligt. Det ropas efter uppförandekod, att nyanlända ska utbildas.
Kunskap är sällan av ondo men hur mycket vi än skryter över hur jämställt Sverige blivit bör horder av infödda svenskar gå samma kurs. Till leda måste vi tala om varför kvinnor och flickor inte kan vara på festivaler, nattklubbar, skolor och badhus utan att bli trakasserade.
Det är inte afghaner som gör att vi ser oss över axeln när vi korsar Stadsparken i Luleå. Araber är inte orsaken till att löprundan dras genom upplysta kvarter, att vi kutar hem från nattbussen och håller nycklar mellan vitnande knogar på väg från krogen. Det är män.
Ingen vuxen, oavsett etnicitet, går fri från ansvar men extra arbete landar på dig som har egna söner. Hur mycket pratar du om att aldrig röra en annan människa mot hennes vilja? Det är inte tjejers ansvar att kunna skydda sig mot våld och övergrepp men som mamma till en flicka är det omöjligt att inte känna oro inför vad hon kan komma att möta. Inte tre år fyllda sätter hon upp handen och fräser ”STOPP!” när hon anser att leken går överstyr och någon passerar hennes gränser.
Jag minns en frostnatt på en järnbro vid skolan. En full, påstridig rikemansunge i en parallellklass försökte övertala mig att ligga med honom. Jag ville verkligen inte förlora min oskuld på en isig trappa med en kladdande, kaxig ögontjänare som aldrig haft nåt snällt att säga mig. Fortfarande är jag glad att jag upprepade mitt nej. I dag även lättad att han accepterade det, något som borde vara självklart.
Jag avlade inga ytliga löften den här nyårsnatten. Däremot har jag en värkande önskan om att min dotters och andra flickors STOPP i evigheters evighet ska respekteras av dina och resten av världens söner.