Det fanns mycket jag kunde gå med på att kallas. Plugghäst, diva, idiot, jag klarade av allt det. Jag kunde alltid bita tillbaka med något ännu fulare, även om jag till mestadels inte gjorde det. De flesta gångerna valde jag att bara ignorera, och de gånger det inte gick tittade jag ner i marken, sparkade extra hårt i asfalten och lät de raspande ljuden uppta min uppmärksamhet. Jag klarade av det mesta, men det fanns två ord jag vägrade. Det ena var hora. Det andra var feminist.
Min främsta anledning till detta var att jag var oskuld. På alla sätt och vis: sexuellt, livserfarenhetsmässigt som känslomässigt. Jag hade aldrig kysst någon som inte var tilldelad mig via lekar eller utmaningar. Jag hade aldrig gått omkring med någon annans hand i offentligheten. Ingen hade någonsin glömt sin halsduk med flit hemma hos mig. Naturligt vägrade jag därför att kallas för hora. Det i sin tur gjorde att jag vägrade titeln feminist.
Att kalla sig för feminist var att döma sig själv till en framtid utan chansen till flickvänsstatus eller självupplevda kärlekslåtar. Inte fick man heller gilla målade naglar eller Britney Spears, menade välvilliga röster ovanför våra huvuden. Det var helt orimliga krav enligt mig och mina kompisar, och vi lärde oss att inte vara feminister. Sådana var och fick ju inte vara attraktiva. Därmed var de även omöjliga att älska. Det fick oss att rysa.
Vi förkastade "feminism" - det fulaste ordet vi visste. Och så fanns det inget kvar som kunde förklara varför vi skrattade åt killen som tappade bort sitt pennskrin och började gråta, eller varför vi sysselsatte rasterna med att sätta betyg på parallellklassens tjejers utseende.
Inget som förklarade varför något i oss tvekade i samma sekund som vi utförde dessa handlingar, eller varför vi kände skam över denna tveksamhet, eller varför vi skyndade oss så fort att trycka bort den ifrån oss och förneka dess existens. Det tog mig 20 år innan jag förstod vad feminism var.
I en enda mening sammanfattade författaren det allra fulaste vi visste. Det stod: feminismens huvudkärna är (1) kvinnor är underställda män, (2) man vill förändra det förhållande. Det var jävligt fult, men inte alls på det sätt som vi lärt oss.