Det är ditt förflutna som spökar. I alla fall om man ska tro det som förlagen satsar på just nu. Norstedts sommarkatalog damp ner i brevlådan häromdagen och som vanligt dominerar deckarna eller spänningsromanerna som är ett finare ord för genren.
Men det har alltså smugit sig in ett nytt inslag i berättelserna. Utan att vara expert har jag tidigare inte upptäckt att vårt förflutna kan spela så viktiga roller. Nu vet jag. Läs bara hur ett antal av de nya böckerna presenteras:
”Under sina promenader får hon dessutom känslan att vara iakttagen. Allt detta väcker obehagliga minnen. När Gloria gör en fasansfull upptäckt… förstår hon att det har med hennes förflutna att göra.”
(Rebecka Edgren Aldén)
”Ska hon äntligen få njuta av det liv hon alltid önskat sig? Hennes förflutna kommer dock snabbt ikapp henne, gamla och nya fiender, som är beredda att döda för att få sin hämnd.”
(L.S.Hilton)
”En döende miljardär behöver hans hjälp och vill att Bosch ska ta reda på vad som hände med en kvinna från hans förflutna som försvann.”
(Michael Connelly)
Och så vidare. Till dessa exempel kommer de mer traditionella, typ ”kommer polisen kunna stoppa mördaren innan sex personer till mister livet.” (Daniel Cole) Eller: ”Nora kastas med fara för sitt eget liv in i en mörk värld där vissa människoliv är mindre värda än andra.” (Lone Theils)
Vi får kanske den litteratur vi förtjänar. Samtidigt fortsätter författare som Elena Ferrante och Orhan Pamuk att skriva böcker vi både kan bli underhållna av och försvinna in i. Utan att vara rädda för att någon från vårt förflutna ska dyka upp med en kniv i handen.