2014 kallas av många för ett supervalår. Varför det?
– Det beror på att vi har val på alla fyra politiska nivåer under samma år, inom 112 dagar till och med.
Först ut är valet till Europaparlamentet i slutet av maj. Förra gången var 2009 och då låg valdeltagandet i Norrbotten på 40,4 procent. Det är väl rätt dåligt?
– Ja, absolut. 40 procent är dåligt till och med om man jämför med nationella val i länder som normalt har ett lågt valdeltagande och avsevärt lägre än deltagandet i riksdagsval. Men det ligger ungefär på europasnittet när det gäller europaparlamentsvalen.
Vad kan det låga valdeltagandet bero på?
– Det finns flera olika förklaringsmodeller, men viktigast är nog kunskaperna kring valet. Folk visste inte riktigt vad valet gällde eller varför det var viktigt. För ett par veckor sedan presenterades en undersökning som visade att många inte vet vad EU gör och har svårt att plocka ut någon viktig fråga. Har man dålig koll på vad EU gör sjunker också intresset för att delta i valet. En annan orsak kan vara att det inte fanns någon viktig fråga som diskuteras mycket just då. Där är EU ganska olyckligt, det tappas ofta bort bland alla lokala och nationella frågor. Att beslutsprocessen tar plats långt bort bidrar också.
Vad är det då för frågor som europaparlamentet beslutar om och hur berör de oss i Norrbotten?
– I stort sett alla beslut som fattas i Bryssel, från lagar och regler till riktlinjer ska ju implementeras här, så det påverkar oss jättemycket. Mer än vad många tror.
Finns det några speciella frågor som berör oss extra mycket?
– EU handlar om många stora frågor, allt från miljö- fiske- och jordbrukspolitik, till rättsfrågor som gränser och organiserad brottslighet och frågor som rör den inre marknaden. Att samla länder i en gemensam miljöpolitik är viktigt i och med att miljöproblemet är så pass gränslöst och berör oss i högsta grad. Vi får till exempel inte exportera lax från Östersjön på grund av för höga halter av gifter, så där påverkas vi direkt av EU. Samtidigt kan Sverige inte gå in och bestämma att till exempel de Baltiska staterna eller Polen ska minska sina utsläpp, vilket innebär att vi också är beroende av EU för överstatliga regleringar.
Vilka aspekter av detta supervalår är du själv intresserad av att titta närmare på?
– Det här blir ett väldigt intressant val. Vi har åtta riksdagspartier och av de senaste opinionsundersökningarna att döma går det lite olika bra för de åtta. Vi har ett par partier som just nu ligger under fyraprocentsspärren så att följa hur det går för dem ska bli jätteintressant. Jag undrar vad som händer med politiken om inte C eller KD finns kvar på lång sikt och på kort sikt kan det vara intressant att se hur väljarna beter sig om opinionssiffrorna just innan valet visar på under fyra procent, hur de reagerar på den informationen. En annan intressant sak är att Feministiskt initiativ har väckts till liv igen i och med att deras frågor på senare tid diskuterats mer och mer.
På vilket sätt tror du att den här valrörelsen kommer att skilja sig från tidigare valrörelser?
– Samspelet mellan de två olika valen är nog det jag tycker är mest spännande. Valrörelsen kommer att börja tidigare och fortsätta längre än andra valår. Dessutom har vi en superopinionsundersökning mitt i valrörelsen, EU-valet, så det blir intressant att se hur det påverkar de politiska partierna inför riksdagsvalet. De kommer ju att behöva reagera oavsett om utslaget blir bra eller såligt. Det är en unik situation.
Hur har valrörelserna förändrats över tid?
– Det vi har sett under en lång tid är att väljarna, eller partierna, har flyttat mot mitten, det beror lite på hur man väljer att se det. Klass- och traditionsröstningen, där man röstade på samma parti som sina föräldrar eller sitt sociala sammanhang, har tappat markant i betydelse. Man röstar inte längre på ett parti för att man känner grupptillhörighet och det gör att väljarna generellt är mer öppna för att byta parti mellan val. Den stora massan bestämmer sig också senare vad de ska rösta på, ungefär tre till en vecka innan valet, och partierna anpassar sig efter det.
Har de politiska ideologierna försvunnit, så att partierna bara lockar röster genom sakfrågor?
– Jag vet inte riktigt. Att väljarna inte säger "jag ska alltid rösta på det parti som motsvarar min ideologi" betyder inte att ideologier är betydelselösa, men i den allmänna politiska debatten har man tappat bort den biten till förmån för sakfrågor. Att ha en ideologisk medvetenhet bygger på kunskap och tar tid att tillskansa sig. Det är inte alldeles lätt och man kanske inte har tid med det som vanlig väljare. Att diskutera breda ideologiska frågor som varför man vill ha det på ett visst sätt och vad som är målet med politiken är i mångt och mycket något som framförallt den politiska eliten ägnar sig åt.
Men de politiska partierna har väl ändå någon ideologi?
– De säger att de har det men det syns rätt sällan. En av anledningarna är att det är rätt trångt i mitten. Där står väljarna och vill man fånga dem måste man också tona ned de skarpa ideologiska motsättningarna och slipa bort kanterna. Det måste till pragmatism, och det ser vi tydligast på lokal nivå.
Vad har du på gång just nu?
– Jag håller på att skriva ett bokkapitel där jag jämför svenska lokalpolitiker med svenska väljare och deras åsikter.