En som hittar på är Leif Larsson. Bördig från Tärendö, i många år lärare i Kalix, nu bosatt i Luleå.
Han hittar på en hel del, för det här är hans femte novellsamling.
Dessvärre känns den inte lika berörande och gedigen som den förra, "Då du hör björnen vissla".
Enligt förlagets följebrev har Larsson sagt att det kanske är hans sista samling.
Efter det beskedet är det frestande att i bokens titelnovell ana självkritisk bekännelse bland allt fundersamt och självironiskt.
I novellen återvänder Edvard från stan till sin hemby. Han känner sig som ”en usel författare som tappat bort orden.” Orörd på ett bord står den skrivmaskin han lämnade för nästan 20 år sedan, en svart Royal med en F-tangent som fastnar.
Vid den föddes en gång hans drömmar om att skriva det stora verk som folk skulle tala om. I stället blev det noveller. De blev utgivna, vilket fyllde honom med glädje – men också med oro. Han fick krav på sig.
Dessutom kände folk i byn igen sig, även om det inte tyckte att det stämde. Det var inte sant. Så var det inte alls! Föga hjälpte det att försvara sig med att han bara hittat på.
Rätt märkligt, tycker han, att det är mer fult att hitta på i litteraturen än i det illasinnade skvallret i byn.
Hans huvudperson får ringa på hos en grannkvinna för att fråga om hon och hennes familj finns på riktigt, eller om de bara är figurer som han hittat på.
Den sortens vändningar med glimten i ögat förekommer på flera ställen i Larssons ofta gåtfulla noveller. De 19 texterna varierar starkt i innehåll, men utspelar sig alla i Norrbottensliknande miljöer.
Många är färgade av vemod och flera kretsar kring tråkigheter och sorg.
I bara enstaka klingar en muntrare ton. Till exempel i "Jägarna", i vilken mansvärlden kommer i gungning. De kvinnor i byn som blivit änkor har därmed också blivit markägare. Det ger dem rätten att jaga, så nu kräver de plötsligt att få vara med i utlottningen av passen under kalvjakten.
Någon usel författare är Leif Larsson inte. Inte heller verkar han ha tappat orden. Blir det inte fler noveller blir det kanske en roman. Flera av hans redan påhittade historier och gestalter skulle absolut kunna fördjupas och växa till sig i ett större format.