"Det är en av de riktigt stora skandalerna i modern historia"
I höstas gav Gellert Tamas ut boken De apatiska, som handlar om myndigheternas sätt att behandla de apatiska flyktingbarnen. Med det väckte han åter liv i den känsliga debatten. I går besökte han Råneå för att tala om boken.
Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX
Den var på vippen att fälla den socialdemokratiska regeringen bara ett år före valet - då Miljöpartiet hotade att rösta emot budgeten ifall socialdemokraterna inte gav barnen amnesti.
Författaren och journalisten Gellert Tamas, som besökte Råneå i går, var en av de första som uppmärksammade de apatiska barnen när han gjorde reportaget om Mariana för Kalla fakta 2003. Ett reportage som han följde upp med en ny granskning för SVTs Uppdrag granskning 2006.
Och båda gångerna blev upprördheten stor hos allmänheten och Påskuppropet startades av Svenska kyrkan för att barnen skulle få amnesti.
Men tidigt kom ministrar som Barbro Holmberg att avfärda de sjuka barnen som simulanter och fejk och man tillsatte en utredare som öppet uttalat sig skeptiskt mot de apatiska barnen.
Barbro Holmberg menade att flyktingpolitiken inte kunde göra någon sjuk och ett 30-tal apatiska barn utvisades, många gånger med hänsynslösa metoder.
- Den politik som regeringen och Holmberg förde rättfärdigades med att "de är inte sjuka" och man slog ibland fast sanningar som var rena råttan i pizzan-historier. Myter upphöjdes till sanning. Man försökte medvetet etablera uppfattningen om att de här barnen är simulanter, trots att forskning har visat att kombinationen av tidigare trauman och långa handläggningstider kan ge de här effekterna på barn, säger Gellert Tamas som tycker att den dåvarande regeringens agerande var skrämmande.
- Det är en av de riktigt stora skandalerna i modern historia, i klass med baltutlämningarna.
Och i höstas flammade debatten åter upp då Gellert Tamas gav ut boken De apatiska, som beskriver händelserna under 2000-talet. Efter arbetet på Uppdrag granskning hade han över mycket material som inte publicerats, så det blev en tämligen tjock bok där Tamas namngav ansvariga på alla nivåer och inte oväntat kom det att uppstå en infekterad debatt.
- Det kändes viktigt att visa att myndighetsutövning inte sköts av en osynlig hand. Visst handlade det om ett systemfel. Men det är människor av kött och blod som sköter besluten. I Sverige har vi en publicistisk tradition av att bara namnge högsta cheferna i sådana här fall, men jag tyckte att man måste nämna namnen på alla nivåer, säger Tamas.
Han menar att debatten som boken väckt fick flera positiva effekter.
- Det har skett en tillnyktring hos myndigheterna som ser att det inte handlar om simulering. Sedan visste jag att de som nämns vid namn i boken inte skulle bli glada. Däremot tycker jag att det är sorgligt att många läkare uttalade sig i debatten utan att ha träffat barnen, säger han.
Så jobbar vi med nyheter