Den nye mannen - heroinchic kreatör eller bortskämd konsument?
Alexandra Sundqvist dyker ner i de senaste tidskrifterna och hittar en uppsjö av manliga ideal.
"Mannen tar ett kliv bort från dagens hjälteideal, slutar träna och äter minimalt för att nå det nätta idealet", förkunnade Edelkoort.
Men hennes iakttagelse är endast ett ytligt bevis på en långt gången process.
Kreatören Heidi Slimane har skapat flera kollektioner efter de heroinosande, dekadenta idealet (tänk Pete Doherty), manliga modebloggare har länge skrivit om begreppet "manorexi" och konsumenterna klagar på att plaggen helt enkelt inte passar. Samtidigt menar många att denna trend är en produkt av ett allt mer jämställt samhälle, där individen står i fokus, snarare än könstillhörighet.
Att västerländska designers stirrat sig blinda på japanskt mode, där mannen generellt sett är smalare och har mer feminina drag, är inte heller någon hemlighet.
Men modeagenturerna har faktiskt dragit i nödbromsen. Efter en rad tragiska dödsfall, på grund av fysisk och psykisk ohälsa bland modellerna, har självrannsakan blivit allt viktigare.
I denna tidsanda sticker den brittiska tidskriften Another Man ut ur mängden. Tidningen, som ges ut av samma förlag som gatucreddiga Dazed & Confused, pryder omslaget till vinternumret med en suggestiv bild av danskättade Viggo Mortensen. Skådespelaren som klättrat på åtskilliga "Världens sexigaste"-listor efter sin rollprestation i filmatiseringen av Sagan om ringen-trilogin har sällan sett så sjavig ut. Med insjunkna kindben, fårad hy, dimmig blick och ostyrigt hår stirrar han bortom kameralinsen, ut i periferin.
Modereportagen varvas med intervjuer med kända kulturpersonligheter, intressanta filmanalyser och tänkvärda inlägg. Att Viggo Mortensen är klädd i en sopsäck i tidningens inlaga förstärker ståndpunkten ytterligare.
Här är det fula det nya snygga. De ytliga attributen är oväsentliga och de retuscherade sizer zero-modellerna skymtas endast i annonserna.
Istället talar man om stil som någonting medfött - en osynlig gloria, en grace.
Svenska modetidningen King gör snarare motsatsen. I julnumrets ledare förklarar chefredaktören Per Nilsson att det är okej att bluffa sig till det man vill ha - speciellt om detta leder till en karriärsmässigt uppsving.
När jag försöker applicera Another Mans estetiska och existentiella ambitioner på den svenska herrmodetidningen blir jag alldeles matt.
I den blågula motsvarigheten blandas konsumentupplysning med innehållslösa samtal med kvinnliga kändisar, som givetvis kastar merparten av kläderna. Det enda budskap jag kan utröna är: "Konsumera och lyckas på köpet".
It’s a man’s world, take it or leave it, typ.
Så vem är egentligen den nye idealmannen som Edelkoorts pratar om? Är han den smygknarkande poeten/rockstjärnan/kreatören som behöver tas om hand? En sjavig, orakad filmstjärna iklädd en sopsäck - eller den bortskämde King-läsaren som kan peka på, och få, allt han vill ha?
Frågan har tusen olika svar. Oavsett har manligheten lika många ansikten som Carrie Bradshaw har skor.
Så jobbar vi med nyheter