Den gången kom det aldrig någon sommar

Jag bara vet att jag gick och väntade och längtade efter sommaren så länge den våren att det aldrig blev någonting av. Det snackades om en växthuseffekt, men innan löven spruckit ut, och på rönnarna hade det bara hunnit bli de där duntofsarna, så kom vintern tillbaka.
Jag anade att jag nog levde i dimman, eller att detta bara var ett högst lokalt fenomen. Överallt annars sades det ju vara en sådan värme.
På morgonen slog jag på tv:n för att förvissa mig därom, för att få se en prognos över den andra världen. Men på alla kanaler var det bara brus.
- Ingen signal, lät digitalmottagaren meddela.
I ren desperation sprang jag ner till stranden för att fånga harens uppmärksamhet, han som bett mig fara åt helvete förra sommaren. Jo, han satt där och flinade, men så fort jag närmade mig vände han bara ryggen till.
All tro var borta. Och trots att jag kände mig säker på min sak gick jag ändå till vedhögen och började hugga för nästa sommar. Fastän det aldrig skulle bli någon nästa.