Den dystopiska energin
Konstutställningen "Tänd mörkret" tar greppet om tiden då syntmusiken och garagepunken utmanade konventionerna. Curatorerna Ola Åstrand och Ulf Kilander har samlat ihop det mesta och det bästa från 1975-1985 i form av skarpa färger, storstadsdystopier och livsångest.
Foto: Göran Ström
- Det blev en befrielse från proggen som då hade blivit ganska konservativ och många konstnärer började tänka nytt. Synen på konsten förändrades mycket under de här åren och det blev det definitiva slutet på postmodernismen, säger Ola Åstrand.
Men Sverige var för trångt för många av konstnärerna. Istället reste de för att bo i storstäder som Tokyo, Berlin och New York där de hämtade inspiration för att sedan återvända. Och då blommade även den urbana konsten i Sverige upp - i alla fall inom subkulturerna. De träffades på platser som Bar bar och DK, för på institutionerna var det fortfarande stopp.
- Konsten i Tänd mörkret är subversiv, hembränd, oelitistisk, anarkistisk och framförallt urban, säger Åstrand.
- Men det är också mitt och Ulfs personliga urval som man får se. Vi ville ta vårt eget grepp om tiden så vi har valt att kalla utställningen för "en historieförfalskning", fortsätter han och skrattar.
Det var tiden för heftige malerei, energi, vildsinthet och svärta. Och precis som titeln Tänd mörkret antyder är det en inblick i det dystopiska, ett belysande av det som aldrig fått stå i rampljuset och också något som vittnar om en energi som hastigt flammar upp. Här finns farliga undertoner och en hel del rå intimitet.
- En konstnär söker sig till yrket därför att han eller hon är en person som vill leva mer, uppleva mer. Jag tror att man söker sig till det extrema - vare sig det är harmoni eller dystopi, säger Åstrand.
- Och det var en utsatt tid, fylld av urban angst. Ett slags poserande där man bejakade det artificiella istället för det äkta, fortsätter Åstrand och nämner viktiga influnser för konsten under perioden.
Syntmusiken kom, och med den ljus- och videokonsten. Filmer som MadMax och Bladerunner skapade nya framtidsvärldar fyllda av metall, betong och våld.
Tänd mörkret har turnerat i Sverige under nästan ett och ett halvt år och Luleå är sista anhalten innan konsten ska återbördas till sina rättmätiga ägare. En del konst är nyskapad, men många verk är sådana som har lånats ihop efter att ha legat nerpackade och bortglömda i många år.
- Vi hade kvar de verken på våra näthinnor, för vi var ju själva i 20-årsåldern när allt det här hände och det var en formgivande tid för oss. Och den stora kicken har varit att resa runt och träffa alla dessa konstnärer som varit idoler för oss. Vi har mött många olika människoöden - sådant är konstnärsyrket.
Så jobbar vi med nyheter