Den dagen då jorden gick under

Jag stod i färd med att göra sommarpalt då strömmen plötsligt försvann från alla eluttag. Det var i söndags, mitt under den där blåsten. Och man får väl anta att något träd fallit över någon ledning någonstans.
Moderniteten ställer sina krav på mänskligheten, om igen, utmanar stenåldersgenen påstår en del - att det inte fanns någon avståndsspak till gräsklipparna på savannen för en sisådär 18 000 år sedan. Man fick köra på fast läge hela tiden. Möjligen då att man grillade kött. Det verkar ju nedärvt så det förslår.
Nu talar jag alltså om teknikaliteterna - som ett slags efterspel till min krönika om all automatik som omger oss. Den där funktionen som skulle göra att vi aldrig mer skulle behöva bry oss om hur sakerna fungerar, i grunden.
Men om en gräsklippare nu skall startas så måste ännu någon dra i snöret. Och är det elstart på eländet måste någon ladda batteriet. Som om inte det vore nog så måste bensindrivna fordon tankas. 95 oktan till den ena. Oljeblandat till den andra. Två procent eller tre.
Jag stånkar, tankar och drar.
Dessutom kan man fråga sig hur många som vet på riktigt hur ett kylskåp fungerar.

Mina drömlika fantasier handlar om jordens undergång. Den stora farsoten har drabbat oss. Kvar är bara jag och några hundra andra äckliga människor som ska slåss om konservburkar med pilsnerkorv och ravioli, tills de tar slut.
Sedan skulle jag ge mig ut i världen, försöka skaka av mig de där andra äckliga människorna, hanka mig fram genom tillvaron och åstadkomma sommarpalt utan elektricitet i vägguttagen eller vatten i kranarna.
Men nu var det ju bara strömavbrott och människorna hade uppfunnit sin modernitet.
Därför beundrar jag glesbygdsromantik och vedeldade, självcirkulerande värmesystem. Man behöver inte bry sig om eleveranserna. Så lever en fri man.

Men hur stod det förresten till med jämställdheten i det där fantastiska landet där jag bodde? Hur var det egentligen? Ropen skalla - gräsklippare åt alla! Eller var det kanske automatik åt alla.
Men handen på hjärtat, hur många kvinnor kunde redogöra för teknikaliteterna? Är gräsklipparmotorn en fyrtaktare eller en tvåtaktare? Hur vet man att det inte bara är jordfelsbrytaren som slagit ifrån när Berit skulle baka sina bullar? Eller var det kanske bara en fassäkring som hade gått?
- Den är trasig...
...säger många av de miljömedvetna kvinnorna i min omgivning som genast vill ta bilen till affären och köpa nytt.
- Vadå fas? är en annan replik jag hört.

Om jag säger att det bara är en skruv som har lossnat - eller att batterierna har ärgat, eller att det troligen bara är att starta om routern när internet krånglar - hur många tomma blickar har jag inte mötts av då!?
- Vadå router?
- Fyll på lite pedalsyra och hämta rumpdraget, svarar jag.
Och då ska man veta att jag ändå betraktar mig som tämligen obegåvad med det tekniska. Men jag vet i alla fall vilken plugg man ska öppna för att fylla på pedalsyra i gräsklipparen. Och jag vet vad rumpdraget ska sitta på båtmotorn.
Och bastun är vedeldad, liksom järnspisen. Men innan jag hunnit tända den sistnämnda för att koka sommarpalten blinkade det till i glödlamporna, och strömmen var tillbaka.