Har musiker sitt eget sätt att tänka om språket? Den frågan kommer spontant eftersom Richard Rolf är både musiker och instrumentbyggare. Inte för att dennes debut behöver avkrävas något musikaliskt eller tonalt alibi, utan för att just musikalitet och tonalitet ofta sysselsätter poeter, även om de inte är musiker.
Rolfs diktdebut är förvisso mycket tonmedveten, med en rytmik som betonar diktens dramaturgiska händelseförlopp. /Töjer tankeväven tills den spricker/och aldrig kommer tillbaka./Lämnar mitt varande ifred/med linorna i vattnet/. Dikterna uppehåller sig vid konkreta motiv, med det vardagliga belyst med ett skarpt sken som avslöjar symboliken i en enkel iakttagelse: /Stilla står det frusna vattnet i en rostfri hink/och väntar på att filmen ska rulla igång igen./Stilla står min frusna vilja i en stålhink av rädsla/och väntar på mitt mod att tala sanning./Nergrävd i förnekelse krossar vreden/min gravsten innan jag har dött./
Diktjaget både förbannar och gisslar sig själv. Samvetet gnager och tvånget styr. Jaget upplever sig som fastskruvad i ett städ, vilket sannerligen är en stark metafor. Existensen i sig analyserar Rolf mycket koncist: /Jag vill vara någon men varat/bryr sig inte om vem det är. Positionen är klar, och verkar inte gå att rubba. Lättnad finns dock i att vara ute, inte nödvändigtvis alltid i det vi kallar ”naturen”, utan snarare ”utomhus”, där det finns vatten, sol, och vind.
Richard Rolf är en duktig debutant, med både något att säga och förmågan att gestalta det. Minus några ”dväljs”, ”intighet”, och ”förgänglighet”, som Stagnelius redan annekterat, och som ger vissa dikter för mycket patina. Rolf lägger sig verkligen vinn om att vara kommunikativ och att dikternas berättande syfte ska gå fram. Samlingens snyggaste dikt, Is Ord Is Ord, kommenterar mycket elegant skrivprocessens och varats dans med varandra, och visar kanske på ett genombrott i den själsliga frusenhet och tvång som många av de andra dikterna beskriver. ”Ord lägger sig över verkligheten som nyspolad is./Jag slår klacken i isen och läser igenom flaken/tills orden smälter samman./