De globaliserar landskapet
Det finns landskap som är djupt förknippade med den finska identiteten, målade och ikoniserade av konstnärer som Gallen Kallela och Albert Edelfelt. Men med vilken blick ser man landskapet i dag? Rosa Liksom ser det i globaliseringens ljus.
Foto:
- Det började 2005 då jag skulle göra en utställning på temat national landscape. Jag skulle måla det finska nationallandskapet. Det vill säga samma motiv som de konstnärer som var med och formade den finska nationalismen på 1800-talet målade. Men jag skulle förstås måla platserna sedda genom mina ögon, säger Rosa Liksom som besöker Korpilombolo för att visa sina bilder och göra bilder för nästa års utställning, då hon ska visa kvinnor i burka i Korpilombolos natur.
Rosa Liksom, en av Finlands främsta konstnärer och författare, är nästan på hemmaplan. Hon växte upp i finska Övertorneå, men lämnade hembyn för Helsingfors som 17-åring. Så att komma till Korpilombolo för att ställa ut och göra fler "burkabilder" är något av en hemkomst för kosmopoliten Rosa Liksom. Och hon talar nästan lyriskt om landskapet här och hur burkorna passar grafiskt i det.
- Jag målade i två år för utställningen men kände att det inte räckte. Jag kände att jag ville ha en modern kontext och började fotografera och filma nationallandskapet i stället. Men det var inte heller tillräckligt. Jag behövde ett grafiskt element som tog bilderna till den här tiden. Idén med burka kom fort, eftersom den blå färgen är samma som i den finska flaggan, säger Liksom och berättar att landskapet förändrades när hon placerade sina burkakvinnor i det och fotograferade dem under fyra årstider.
- Jag har gjort liknande bilder i finska förorter, men där blev det ett helt annat tempo. Där blev det mer som om kvinnorna försökte anpassa sig till stadslandskapet, säger Liksom.
Hon har arbetat tillsammans med Teija Oikkonen för att placera de burkaklädda kvinnorna vid finska nationalmonument, men har ännu inte hunnit med att fotografera vid Sibeliusmonumentet.
Få saker är ju så förknippat med varandra som land och folk i spåren av idén om nationalstaten. Reaktionerna på deras arbete och bilder har skiftat. Från det positiva och nyfikna till det direkt rasistiska.
- I Stockholm fick vi starka reaktioner. Tidningarna var irriterade och menade att vi drev med burkan, medan kvinnorna i Rinkeby var negativa för att de hade frigjort sig från burkan när de lämnade sina hemländer. Å andra sidan kunde svenska kvinnor vara väldigt fientliga och raka i sin kritik av att vi gjorde fina bilder av burkan då de tyckte att den är något smutsigt, säger Rosa Liksom.
De svenska kvinnorna Liksom mötte har inte varit ensamma i sin fientlighet mot burkan. I Paris blev Liksom och Oikkonen utsatta för glåpord av fransmännen, trots att konstnärerna gjorde klart för dem att det var frågan om filminspelning och fotografering. Men hon understryker att hon inte hade något politiskt uppsåt när hon började.
- Alla ser vad de vill i de här bilderna. Men vi har mött mer positiva reaktioner också. I en by i östra Finland kom massor av folk för att se vad vi gjorde och prova burkorna. Även männen. Och de ställde jättebra frågor om allt möjligt. Inte minst om globaliseringen. Och det är ju framtiden, säger Liksom.
Hon är intresserad de antropologiska aspekterna av utvecklingen och är också utbildad antropolog.
- Utbildningen ligger till grund för allt jag gör. Den lär en hur man ser fler detaljer, vilket är bra för både konsten och litteraturen. Man kan lyfta fram meningsfulla detaljer och jag känner att jag ser mycket tack vare det, säger Liksom och berättar att hon just nu arbetar intensivt med en kommande roman.
- Den utspelar sig i Sovjet. Jag bodde där under Brezjnevtiden och reste där under Gorbatjovs styre. Jag har jobbat med boken de sista tre åren och nästan varje dag nu. Men vi får se när den blir klar. Det kan dröja två år, säger Liksom.
Så jobbar vi med nyheter