Senast frågan kom upp var på presskonferensen i samband med Dansfesten c/o Norrbotten som pågår för fullt, arrangerad av Dans i nord.
Fyra egna produktioner har skapats. Men bara 16 föreställningar kommer att spelas totalt. Med en budget på 600 000 för hela arrangemanget blir det omkring 40 000 kronor per föreställning. Varför det inte kom att bli fler visningar förklarade den konstnärlig ledaren Marie Larsson Sturdy bland annat med att det är svårt att planera så det passar in för alla dansare. Samt att det är ont om lämpliga scener att spela på.
Nu är i alla fall Dansfesten i full gång. Och när en av föreställningarna spelades i Boden var det bara 32 i salongen enligt den preliminära publiksiffran.
Skralt intresse för nyproducerade dansföreställningar, skulle kunna var en tolkning. Eller så kanske marknadsföringen inte nått ut tillräckligt. Älgjakten är kanske en annan teori. Möjligen har bodensarna annat för sig.
Jag vet att division och statistik kan vara en förrädisk kombination i dessa sammanhang. Men visst blir det ändå en viss tydlighet om vi tillåter oss att dividera 40 000 med 32. Med enkel huvudräkning en skattekostnad på i runda tal 1 250 kronor per biljett, i alla fall för just den föreställningen. När The Reed Warbler och Förvandlingen spelades i Haparanda kom ca 40 personer. Runt 100 kom till Kulturens hus i Luleå. Och premiären i Arvidsjaur drog ungefär 90 besökare. Som exempel. Man får dra sina egna slutsatser.
För fem år sedan gjorde NSD Kultur en större ekonomisk granskning av olika kulturinstitutioner. Då blev resultatet att exempelvis varje biljett på Norrbottensteatern skattesubventioneras med en dryg tusenlapp. En jämförelse gjordes då med den fria gruppen Lule Stassteater. Där kostade varje teaterbesök...ynka 77 kronor.
Kulturpolitiken spretar. En institutionernas nepotism, skulle man nog kunna kalla det. Om man vill vara lite elak.
Att jag tvekar vid tangentbordet beror förstås på att jag tycker att satsningen som Dans i nord gör är alldeles förträfflig. Och att vi bör betrakta det som ett uppbyggnadsarbete som på sikt ska kunna ge dansen en stabilare position i Norrbotten. Det är hedervärt. Publiken har nog inte vaknat riktigt än.
Det som fick mig att reagera var att det nyproducerades fyra shower, men spelades så få föreställningar. Något som jag tror får många fria grupper att snedflukta avundsjukt. Onödigt lyxigt, kan jag också tycka.