Dansen som frälsare
PERFORMANCEStand up!Carl Olof BergPiano: Lotta HasselquistKårhuset, PiteåOnsdag 14 april
Foto: Mats BŠcker
Han var sin brors motpol. Medan brorsan spelade alla bollsporter som fanns, ville Carl Olof väva och dansa.
Det fanns helt enkelt aldrig i föräldrarnas värld att sätta "sin lille tjockis" i dansskola.
Men det var när han hamnade på en lambadalektion under högstadiet som han hittade hem, som musiken tog över hans kropp och han påbörjade vandringen mot att stå upp för vem han är.
Han vann till och med SM-silver i lambada och fick modet att söka sig till en dansskola.
Och just modet och rädslorna är något som Berg återkommer till under föreställningen.
"Jag är mitt mod, och mina rädslor", säger Berg på scenen och låter nästan lite predikande när han uppmanar oss till att övervinna rädslorna.
Samtidigt är han väldigt rolig när han med sin fysiska precision återger allehanda dansrörelser som passerat under årens lopp i musik och filmer, från 80-talet och framåt; Vogue, Flashdance, Macarena, Lambada och så vidare.
Föreställningen är också en kärleksförklaring till dansen och Berg berättar att han tryckt en devis på ett visitkort som löd; "I love how dance is the sensitivity of my skin, my hearts beat and the decay of my body". Den är hans allt och ett sätt att artikulera kroppen.
Det är en berörande formulering av vad dansen betyder för honom.
Den tycks ha varit hans räddning och frälsning.
Och under föreställningen dansar han också för allt vad han är värd. Det är en högenergisk föreställning. Och högljudd med mycket musik som ackompanjerar dansen och berättelsen.
Men trots det komiska anslaget och lekfullheten så ligger det hela tiden en ton av dödligt allvar i föreställningen som understryker det angelägna budskapet; att man måste upptäcka vem man är och stå för det.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!