– Jag var fyra år gammal när jag började dansa på Kulturskolan i Kiruna, berättar Fanny Kivimäki.
Hon tycker att det är fantastiskt att Kulturskolan fanns då och finns nu. Och utan läraren hon senare fick där - Lada Lasko - hade hon inte varit där hon är i dansen idag.
– Jag tror att hon såg en talang och jag visade på varenda danslektion hur mycket jag ville dansa, att jag ville lite mer än att bara ha dansen som fritidsintresse.
Fanny fick genom Lada Lasko veta att det fanns en utbildning till dansare, att man kunde ha dans som yrke. Och Fanny kom in på Kungliga svenska balettskolan i Stockholm. Skolan krävde militant disciplin. Ändå tyckte Fanny om den – hon tyckte att eleverna fick lära sig livets hårda skola. Det var mentalt väldigt pressande men Fanny tyckte att hon lärde sig mycket.
Efter skolan åkte Fanny hem till Kiruna för att ta körkort under några intensiva månader. Hon var tvungen att bli klar snabbt eftersom resan till Argentina – där hon skulle lära sig dansa tango – redan var bokad.
– Jag tror att vi behöver andra livsupplevelser än att bara dansa och träffa dansare. Få lite andra perspektiv för att kunna förmedla något på scenen, säger hon.
När hon kom tillbaka till Sverige hade hon inga pengar men ville bo i Stockholm och ta danslektioner. Därför tog hon de arbeten hon kunde få. Efter ett par månader kom första dansjobbet och även om det var obetalt blev det inkörsporten till Fannys danskarriär. Hon sa upp sig och tog dansjobbet och efter det har allt bara rullat på. Hon fick ett stort jobb på judiska teatern där hon skulle göra åttio soloföreställningar. Hon gjorde egna föreställningar och arbetade i olika frilansande kompanier - i ett av dem stannade hon i åtta månader. Och hon skulle gärna arbeta i ett danskompani igen.
Det blir över hundra föreställningar varje år – i större och mindre produktioner. Fanny både koreograferar, dansar och producerar sina föreställningar. Hon drivs av improvisationer i vardagen, på gatan för att få folk att inspireras. Som i Blommornas vals, en koreografi där Fanny och hennes danskollegor är utklädda till blommor och improviserar mitt bland folket.
- Dansen väcker känslor, all kultur är nyttig för själen. Det som är unikt med dansen är att den är ett universellt språk som alla kan känna. Det är som med all abstrakt konst – syftet är inte att man ska förstå.
Bland det hon skapat som hon är mest nöjd med finns Rytmen i blodet. Föreställningen vann The young audiences music awards nu i november. För sitt unika sätt att interagera med publiken. Fanny Kivimäki har koreograferat både dansarna men också publiken, som består av ungdomar.
- Vi nådde ut till vår publik på ett så unikt sätt. Vi hade tränat med publiken och de deltog i hela föreställningen med oss och hela Jönköpings sinfonietta utan att vi ens räknade in dem, berättar Fanny.
I december kommer Fanny åter till Norrbotten och då med föreställningen Den fula ankungen som varit på turné i Mexiko och nu har sin svenska premiär i Korpilombolo innan den åker på turné i februari tillsammans med Norrbottensmusiken.
- Jag tycker jag lever min dröm. Jag är väldigt nöjd med det liv jag har, avslutar Fanny Kivimäki.