Texasblues, Roadhouse och Swing är ord som förekommer när bandet Memo Gonzalez & The Özdemirs ska beskrivas. På trettondagsafton gästade de Kulturens Hus. Svartöns Blues arrangerade.
Sångaren och munspelaren Memo kommer från Dallas, Texas men är bosatt i Tyskland där han även har sitt kompband som består av Erkan Özdemir bas och hans två söner på bas och trummor. Oavsett hur man väljer att artbestämma denna musik så är det dansant och pigg blues och så förstås en och annan skönt släpig dito.
När bandet kliver på så är det först lite glest framför scenen men efter ett antal låtar har ändå en bra skara samlats där och dansar. Memo själv äntrar scenen i vattenkammat hår á la Elvis och tar sin självklara plats som bandledare.
Många sköna blueslåtar framförs. I låten Evil (på svenska: ond eller elak) som Memo ”tillägnar alla vackra kvinnor därute” så kliver han ut och charmar publiken spelande på sitt munspel medan han blir kompad från scenen. Något senare hörs även Chuck Berryklassikern Johnny B Goode i en egen tappning.
I början av första och andra set är det kompbandet som får sköta hela jobbet men det gör ingenting för det tillför något extra eftersom de har en egen stil och en ungdomlig framtoning. Bland annat gör de egna personliga tappningar av Beatleslåten Come Together och Curtis Mayfields Move On Up.
Strax efter pausen får även några eminenta Norrbottensmusiker vara med och jamma på scenen och de är munspelaren Tobias Lindvall, Jonas Eriksson och Jonas Jakobsson.
På det hela taget var det en bra och svängig konsert. Men den sköna atmosfären vill inte riktigt infinna sig i den alltför vidsträckta lokalen. Det ska vara lite trångt och gemytligt menar jag.