Dans som ordlös poesi

Grå scenografi, grådisig ljussättning och dansare i grå dräkter. Kan det bli mer grått? tänker man. Men nej, dansföreställningen I´m Not Looking Back är tvärtom en verklig fröjd för ögat.

Cilla Olsen och Moa Westerlund i  Helena Fransén dansföreställning "I´m not looking back" till musik av Jenny Wilson.

Cilla Olsen och Moa Westerlund i Helena Fransén dansföreställning "I´m not looking back" till musik av Jenny Wilson.

Foto: Carl Thorborg

Kultur och Nöje2012-11-02 07:36

Kanske just tack vare att inramningen var så estetiskt avskalad kom uttrycket i dansen med alla sina små nyanser fram maximalt. Det enkla lämnade mycket åt publikens egen fantasi och gjorde det hela tidlöst.

Den dimhöljda scenen på Norrbottensteatern fylls sakta på med de fem kvinnliga dansarna. De rör sig barfota över scenen med sådan grace och smidighet att man aldrig hör minsta duns eller störande ljud. Ibland hettar det till i explosiva rörelser, starkt bländande ljus och suggestiv musik, för att sedan återgå till det stilla tempot.

Dansarna har kreationer av flätor på huvudet och silverdetaljer i dräkterna som glänser till då och då. I den enkla scenografin finns former av vågor, något som ibland integreras i dansen.

Koreografin av Helena Franzén, som även dansar i föreställningen, är både variationsrik och lekfull så det blir som en slags ordlös poesi. Och det är just det som är så härligt med modern dans, det går bortom orden.

Verkets sekvenser framförs i ledigt koreograferade formationer som solo, som duett eller med alla fem individer på scenen. Franzén tar ofta fram varje dansares individuella särdrag och låter dem i viss mån vara med i skapandeprocessen.

Musiken är specialskriven av soulpopartisten Jenny Wilson. Franzén kontaktade Wilson och frågade om hon, utifrån stämningen på skivan Hardships!, kunde komponera för dans. Med hjälp av producenten Daniel Fagge Fagerström skapades soundtracket. Resultatet är förstås något helt annat, det har hela registret, allt från knäppande och gnisslande ljud till taktfasta rytmer. Endast fragment av originalmusiken hörs. Någon gång hörs tongångar av blues som för tankarna till det strävsamma livet förr i den amerikanska södern.

Detta med "det strävsamma" är vad koreografen tagit fasta på när hon skapat det här dansverket, fast då i en vidare bemärkelse, det strävsamma i att vara människa. Ordet överlevnadsstrategi nämns som tema.

Franzén har en diger bakgrund som koreograf och dansare. Över 70 dansverk har hon skapat under sina 24 år i branschen.

Föreställningen var del två i en serie dansgästspel som äger rum på Norrbottensteatern i höst och som arrangeras av Dans i Nord och Dansnät Sverige.

DANS

I´m Not Looking Back

Koreograf: Helena Franzén

Musik: Jenny Wilson och Daniel Fagge Fagerström

Dansare: Helena Franzén, Katarina Eriksson, Annika Hyvärinen, Alexandra Sende och Moa Westerlund.

Norrbottensteatern, Luleå

Onsdag den 31 oktober

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!