"Dags att städa upp i det förflutna"

I ett seminarium i Kulturens hus under MR-dagarna berättade arkeologen Audhild Schanche från norska Sametinget om bakgrunden till samlingarna av samiska kvarlevor. I Norge finns över 1000 samiska kranier och skelettdelar bevarade på museer och institutioner. En stor del av dem är insamlade av rasbiologiska forskare i slutet av 1800-talet under 1900-talets första hälft.
I Sverige är det betydligt färre, eftersom den största samlingen som fanns på Karolinska institutet brann upp för över hundra år sedan.

Mattias Åhrén, forskare i mänskliga rättigheter i Tromsö, deltog också i seminariet. Han betonar att rätten till gamla skelettdelar är en fråga som handlar mycket om andliga aspekter och om respekt för olika folkgrupper. Men även juridiskt sett blir frågan mer och mer brännande. Enligt en rad folkrättsliga konventioner och deklarationer är det museernas och institutionernas skyldighet att lämna tillbaka kvarlevorna till sina urbefolkningar.
- Sådan är folkrätten - sedan är det en annan sak att den inte efterlevs.

Just nu förhandlar svenska Sametinget med Historiska museet i Stockholm - en av de 13 institutioner i Sverige som har samiska skelettsamlingar. I slutet av november ska ett slutmöte hållas och sedan ska Sametinget rapportera till regeringen vad man kommit fram till och hur Sametinget tycker att frågan ska hanteras i fortsättningen.

- Sverige har ju lämnat tillbaka kvarlevor till aboriginer i Australien, vilket var föredömligt. Nu hoppas jag att vi samer också får tillbaka våra kvarlevor, så att de som är tagna ur gravar kan återbegravas, säger Lars-Anders Baer.
Lars Amréus, chef för Historiska museet, vill inte uttala sig om museets inställning innan slutmötet hålls.
- Det är ju inga enkla frågor. Vi har ett uppdrag att arbeta med hela Sveriges befolkning - även samernas - och vår utgångspunkt är att vi vill samarbeta.

Lars Amréus ser många skäl att inte återbegrava skelettdelarna, eftersom de är värdefulla ur forskningssynpunkt.
- Det finns ju många icke samiska mänskliga kvarlevor i Sverige också och det är inget man normalt sett återbegraver om det inte handlar om kända namngivna personer där det finns släktingar som efterfrågar det.
Men frågan är vilken förståelse han kommer att få från den samiska befolkningen. I publiken på seminariet satt Lena Nordlund, före detta samepolitiker boende i Luleå.
- Det finns någonting i vår tro som säger att kroppen ska vara hel när den begravs. Annars får den inte frid.