Vet ni vem Joaquin Archivaldo Guzmán Loera är? Tror knappast det. kanske El Chapo låter mer bekant, i alla fall om man följt nyhetsrapporteringen från Mexiko de senaste fem-tio åren.
Han är, om man ska tro denna bok, världens mest efterspanade man. Han gick upp på förstaplatsen efter att USA dödade al-Qaidaledaren Usama bin Ladin.
Om denna El Chapo, 3 480 000 träffar på Google, har Newsweek-journalisten Malcolm Beith skrivit en spännande och skrämmande reportagebok väl värd att läsa. The Last Narco är den engelska orginaltiteln, men det torde det vara en from och naiv förhoppning.
Huvudpersonen El Chapo, ledare för Sinaloa-kartellen med bas i nordvästra Mexiko, är förvisso landets mäktigaste maffiaboss med knark som inkomstkälla, men han är långt ifrån ensam.
Att närmare 30 000 människor dött i Mexiko i "drogrelaterat våld" sedan 2006, beror till stor del att de är fler som vill bestämma över kakan som handlar om leverans av droger till världens största konsument, USA. Det, plus att president Calderon sent 2006 deklarerade krig mot knarkkartellerna, är huvudorsaken bakom de bloddrypande siffrorna.
Och i kampen staten mot kartellerna leder de sistnämnda på poäng, även om en och annan boss emellanåt grips eller tas av daga.
Jakten på El Chapo handlar inte bara om en fattig pojkes uppväxt till "bossarnas boss". Den handlar också om ett land, en region och ett sammanhang där allt detta är möjligt. Svaret är inte enkelt, men skulle kunna vara en syntes av en eftersatt och smått bortglömd region, där makt och anseende växer ur gevärspipan och där förtroende och tillit endast finns till den i byn eller provinsen som, oavsett hur, ger pengar i börsen och mat på bordet. Och att man genom tystnad eller små tjänster därmed också blir en del av ett sorts nätverk som visserligen moraliskt kan lukta illa, men ändå gör att barnen slipper gå hungriga.
Enligt Beith arbetar omkring 97 procent i Badiraguato, en stad i delstaten Sinaloa, på ett eller annat sätt inom narkotikahandeln. Ur det patron/klient-förhållandet emanerar också de sånger, "narco-corrido" kallas de, som lovsjunger El Chapo och andra knark-bossar.
Vad Beith skriver om är ett sorts mexikansk Gomorra, som är ännu några snäpp mörkare än Savianos bok om Camorrans Neapel. Mycket känns ändå igen, liksom från Tomas Lappalainens böcker om Cosa Nostra på Sicilien och n´drangethan med bas i Kalabrien på Italien fastland.
Gemensamt för att alla dessa organisationer/företag/karteller i brott ska kunna existera och kanske, hemska tanke, expandera stavas korruption - och misstro mot politiker och den offentliga makten. Det är i det havet maffian simmar i, och i Mexikos fall verkar det vara något som eroderar varje reellt försök att skapa en offentlig makt värd namnet. Och utan en frisk offentlig makt torde knappast den sedan 2001 på rymmen varande knark-kungen El Chapo gripas.
Jakten på El Chapo är thrillerartad läsning från början till slut. Den går bakom rubrikerna och notiserna och ger det nödvändiga sammanhanget för att mer förstå dagens mexikanska drama. Däremot saknas till min förvåning karta över Mexiko och dess delstater, en kritik som förlaget får ta på sig.