Esmael går i åttan. Han är en helt vanlig tonåring, med ett helt vanligt liv. En kväll går han på en helt vanlig fest, men den slutar allt annat än vanligt.
Alla gäster dör. Förutom Esmael och ett fåtal andra. Apokalypsen är här. Esmael blir kär i Ella, och när hon en natt försvinner, så cyklar han 17 mil till Umeå för att hitta henne.
"Om du såg mig nu" framstår vid första ögonkastet som en dystopi. I princip alla runt omkring huvudkaraktären, Esmael, är döda. En mystisk feber har utplånat mänskligheten och nu måste han överleva i kalla Sverige, utan el, utan kontakt, utan svar.
Mitt första intryck var att han såklart skulle söka tecken på liv i andra städer, någonstans att elda under vintern, och varför han lever, medan resten av befolkningen ruttnar. Men en annan överlevare fixar värme till vintern och upptäcker en radiosändning från Umeå. Ingen i boken söker svar.
När jag öppnade ungdomsromanen hade jag höga förväntningar. När jag stängde den nästa dag var jag besviken, men mest förvirrad. Boken var fängslande, och jag kunde inte sluta läsa av det simpla skälet att boken var så skruvad.
I varje kapitel blev Esmael mer och mer galen. Oberäknelig. Varje val han gjorde, varje ord han sa, varje tanke han tänkte var helt enkelt tokig. Jag vet inte om det är sådant en apokalyps gör med en människa, men nästan ingenting var logiskt.
Cykla 17 mil knappt utan packning, bara för att träffa en tjej? Rensa varenda affär i staden på mat bara för att bevisa en poäng? Skjuta ett gevär på måfå i ett rum fullt av människor han inte vill skada? Det gjorde att jag inte kunde lägga ifrån mig boken.
Men när jag läst klart så var jag nästan lite irriterad, för det var något som saknades. Jag upplevde att boken inte hade någon dramaturgi. Det fanns ingen riktig antagonist, och var ens Esmael protagonisten? Hela berättelsen var bara händelser som ledde till samma saker. Allting gick i en cirkel. Slutet kändes som ett stort “jaha, och”? Mycket av boken är inre monolog, fantasier, rädslor. Det blir tråkigt i längden. Ett tänkande sinne räcker inte för att göra handlingen intressant. Slutet var lite av en besvikelse. Ingen upplösning, bara en återvändo.