1 Om jag säger ordet cykel, vad tänker du då?
– Livet. Cykeln är min kompis, min psykolog, min träningspartner. Den är livet. Jag har cyklat sedan jag var jätteliten. Att cykla är att vara på upptäcktsfärd genom livet, jag får frihetskänslor av det. Så, cykeln är en livslång relation för mig.
2 Hur såg din första cykel ut?
– Jag hade väl trehjulingar och sådant först men min första absolut riktiga cykel fick jag när jag gick i femman. Det var en fantastisk, brittisk Raleigh, en sorts mountainbike. Jag och en kompis hade sådana och körde överallt.
3 Du är född i USA, bilens förlovade land. Vilken status har cykeln där?
– Då, när jag växte upp på 1960-talet byggdes hela samhället upp kring bilen. Under 1930-, 40- och 50-talen hade städerna haft centrum dit alla tog sig till fots eller cykel men under 1960-talet började det mesta spridas ut mer och livet krävde bil. Så är det fortfarande till stor del, bilvägarna får ta plats. Mycket plats. Det har blivit bättre och vissa delar av USA har väldigt starka cykelstäder, men bilen är fortfarande central.
4 Hur ser du på svenskarnas relation till cykeln?
– Jag tycker den är ganska försiktig. Det tar tid att bryta igenom med trender här vad gäller cyklar. Men det kommer allt mer. Jag tänker att det finns de som är väldigt intresserade men de flesta ser nog cykeln mest som ett enkelt fortskaffningsmedel.
5 Vilket är ditt hittills bästa cykelminne i livet?
– Oj, jag har så många. Men jag har väldigt fina cykelminnen med mina barn som jag cyklat mycket med. En tur vi gjorde 2009 på New Seward highway i Alaska var underbar. Där har man, precis som i Norrbotten, midnattssol och ljusa sommarnätter så vi cyklade sent, mellan elva och tolv. Det är vansinnigt vackert där med havet på ena sidan där man kan se vitvalar simma och på andra sidan står berget brant och man kan se bergsgetter och annat. Man cyklar och gapar med ett ”wow” hela tiden.
6 Vilket är ditt sämsta cykelminne?
– Jag hade en absolut favoritcykel i titan när jag bodde i Anchorage och skulle snabbt in och köpa ett par skor som var på rea. Jag lämnade cykeln utanför affären, olåst tyvärr, och någon var snabb att ta den. Det är en obehaglig känsla när man blir av med något personligt. Jag letade i veckor efter den och for runt överallt, men fann den inte.
7 Och det var din absoluta favorit så här långt i livet, eller?
– Nej, jag kan inte välja någon favorit. Det vore som att välja vilket av ens barn man tycker mest om. Det går inte.
8 På lördag firas Cykelns dag här i Sverige, hur kommer du fira den?
– Jag hoppas ha möjlighet cykla i solsken och ha medvind åt alla håll. Det vore härligt!
9 Du och sambon Susanne Törnlind driver ju ett företag i Luleå. Vad handlar det om?
– Vi hoppas kunna fortsätta äta och betala hyran. Nej men skämt åsido så är vår förhoppning att få sprida glädje kring cykling och att vår affär ska bli en mötesplats för nyfikna. Vi kommer ha cyklar att hyra eller köpa och Susanne kommer även ha yogaklasser i källaren när vi kommit i ordning. Vi har ju just öppnat. Tanken är att vi ska vara ett nav för intresserade och kunna ta folk ut på turer. Det finns mycket att uppleva här omkring.