Curt Bröms gör bokslut
Under 40 år har Curt Bröms fotograferat i Norrbotten och världen. Nu har han samlat sina fotografier i e-boken Fotografier 1969-2009 - innehållandes enbart analoga bilder.
Foto: Curt Bröms
"CB verkar på ett sällsynt sätt vara ett med sina bilder".
Orden är Sune Jonssons och handlar om Curt Bröms, fotograf och bosatt i Öjebyn.
Sedan 1969 har han fotograferat och dokumenterat sin omvärld. För den som besöker jazzkonserter i Norrbotten har han varit en bekant syn, då han alltid varit där med sin kamera.
Nu har han publicerat en e-bok, Fotografier 1969-2009, med hjälp av kollegan och vännen Anders Alm. Här finns ett urval av Curt Bröms bilder samlade i avsnitt om jazz, street, familj och vänner, boardfabriken, pappersbruket med mera.
- Det var ett par år sedan som tanken på att göra en bok kom. Det var Anders Alm som föreslog det, och jag kände att jag ville ha mina bilder samlade. Jag har ju fotograferat i 40 år och det här var ett bra sätt. Men det har gått långsamt. Anders har omvandlat mina bilder till digital form. Att det blev en e-bok beror på att det var billigare, säger Bröms.
Han har aldrig gått över till det digitala, utan har fortsatt att fotografera med film.
- Det är så enkelt att fotografera i dag. Det är synd. Jag tycker att det ska vara lite motstånd och så gillar jag mörkrumsjobbet. Det kan jag sakna ibland eftersom jag alltid gjort mina bilder själv, säger Bröms.
Han började fotografera redan på 50-talet, men det var först när sonen David föddes 1969 som fotografintresset tog fart. Med sin pocketkamera dokumenterade han sonens liv i ögonblicksbilder och porträtt och snart köpte han en mörkrumsutrustning och mörklade köket på söndagseftermiddagarna för att framkalla de senaste rullarna.
- Det blev allt möjligt som jag fotograferade. Jag blev besatt och var en sådan som hade kameran med mig jämt. Jag hade en Minox-kamera som inte var större än ett cigarettpaket som jag alltid bar med mig. Jag nötte ut tre stycken, säger Bröms och skrattar.
Han var med i fotoklubbar och deltog i fototävlingar. Men 1982 blev det mer allvar i fotografin.
- Sune Jonsson gjorde en reportageserie om mindre kända fotografer för Aktuell fotografi och han lyfte fram mig på fyra uppslag. Det var en otrolig kick och folk började höra av sig om att jag skulle fotografera allt möjligt. Och i samma veva startade Fotograficentrum.
- Det betydde väldigt mycket för mig. Jag träffade andra fotografer och knöt kontakter.
I boken finns en rik bildskatt för den som är intresserad av jazz. Här finns bilder på legendariska musiker som Red Mitchell, som besökt länet, eller musiker i början av sin karriär. Däribland en väldigt ung Esbjörn Svensson, som ju kom att bli den stora ikonen i svensk jazz under 2000-talet innan han omkom i en dykolycka 2008.
- Det var först i slutet av 80-talet som jag började fotografera jazz på allvar. Det var mycket genom jazzföreningen i Piteå och så levererade jag bilder till orkesterjournalen, säger Bröms som är en eldsjäl när det gäller jazzen och var en av grundarna för Jazz i Piteå.
Men boken rymmer också högklassig gatufotografi, hundbilder som fick sin inspiration från Elliott Erwitt och klassisk dokumentation av industriarbetsplatser.
- Jag arbetade som laboratör på Kappa och fotade mycket på jobbet. Så jag tog bilder åt fackförbundstidningarna från bruket, säger Bröms.
- Man kanske borde göra någon utställning med de bilderna i framtiden.
Men så många nya bilder verkar det inte bli. I boken berättar Bröms att han tappat gnistan. Förr hade han alltid fingret på kamerans avtryckarknapp, men nu är det inte samma sak. Det är inte lika angeläget att bära med kameran - även om intresset för fotografin som sådan fortfarande är starkt och han håller sig ajour med vad som händer i fotovärlden.
- Över huvud taget fotograferar jag lite nu. Det har kanske med åldern att göra och så är det mycket med den nya tekniken som jag inte tycker är intressant. Jag kommer aldrig att plåta digitalt, säger Bröms.
- Så det här blir ett slags bokslut över min tid som fotograf.
Så jobbar vi med nyheter