Cordelia Edvardson föddes i München 1929, hon var döpt katolik, men eftersom hennes far var jude klassades hon också som jude enligt Hitlers raslagar och fördes till koncentrationsläger när hon var 14 år. Från Auschwitz kom hon till Sverige 1945 med de vita bussarna och bodde här fram till slutet av 70-talet. Då flyttade hon till Jerusalem där hon bodde nästan 30 år. Judendomen som religion var främmande för henne, men på grund av sina erfarenheter kände hon en stark anknytning till det judiska folket.
Under alla åren i Israel arbetade hon som korrespondent för Svenska Dagbladet och rapporterade om konflikten mellan israeler och palestinier. Men hon skrev också krönikor till tidningen och nu har ett urval av dem från de senaste tio åren samlats i boken För att livet ska bli något mera uthärdligt bör man tro på under.
Hon skriver om stort och smått, om konflikten i Mellanöstern förstås, men också om vardagens alla trivialiteter och om kontrasten mellan det effektiva, trygga sagolandet Sverige och det laddade Israel. Hon har perspektiv på båda. Edvardson är mån om att framhålla människors rätt att kritisera Israel utan att bli kallade antisemiter, själv skäms hon för ockupationen och för att israelerna kräver frihet på bekostnad av någon annans frihet.
Men mest av allt handlar det om människor, här och där. Om våra rädslor och vår fruktan. Om människans natur och vikten av att se individen, hela individen, god som ond och inte reducera henne eller klumpa ihop henne med andra.
Hennes texter är skrivna mot en bakgrund av hennes fasansfulla erfarenheter men också ljusa minnen. Hon bär dem alla med sig och de fördjupar hennes krönikor vare sig det handlar om hatet och förtvivlan i Mellanöstern eller när hon ser solen spegla sig i blommorna på fönsterkarmen. Det blir aldrig sentimentalt eller småputtrigt som så ofta annars i krönikor, utan eftertänksamt och djupt mänskligt vilket gör texterna allmängiltiga.
Edvardson skriver in i det sista och ju mer hon närmar sig slutet desto mer rör sig texterna kring vår dödlighet och att betvinga sin dödsångest. Den sista krönikan är daterad den 6 september 2012. Några veckor senare dog hon.