Cookies n’ beans presterade och levererade perfekt show

Fläckfritt, snuskigt kompetent, allt de gör på scenen sitter som ett smäck, munspelsvirtuoser, tajt som spandex, otroligt... Jag hade kunnat fortsätta på den linjen resten av texten. För så var Cookies n’ Beans konsert i Bluestältet igår. Fullkomligt perfekt. Men det gör jag inte. En konsert handlar inte bara om musikalisk kompetens. Det måste finnas en andra dimension också, bakom den komplicerade, klockrena stämsången och musikhögskolegitarrerna.

Och den finns där. Någonstans. Cookies n’ Beans är inte bara perfektion. Att de brinner för sin popifierade bluescountry är tydligt. Och det blir tydligare och tydligare ju längre konserten varar. Efter fyra halvsega låtar, inklusive en intetsägande version av Dolly Partons söndertolkade Jolene, spelar trion Night Train to Memphis, en snabb redneckgalopperande sak. För första gången känns den tryckande värmen i tältet mer som att den strålar från scenen och inte utifrån. Den ganska månghövdade publiken klappar händerna och några försöker sig på en spontan linedance mitt i trängseln. Det går sådär. Men intentionen är god, och det är ett tecken på att Cookies n’ Beans perfekta framtoning mår bra av lite sydstatarsmuts och -svett.

Luleåsonen Kristofer Åström har både producerat det kommande albumet och skrivit låtar till Cookies n’ Beans. Att döma av smakprovet som vi får höra, Now It’s too Late, verkar det lovande. Smutsigare, med andra ord.

Cookies n’ beans presterade och levererade perfekt show

COOKIES N’ BEANSBluestältetFredag, 20.30