Charmade publiken

Kön ringlade sig lång in i lilla salen på Kulturens Hus när det var dags för lunchbiten med kanadensiska sångerskan Wendy McNeill som gäst. Eftersom det tog så länge att komma fram till lunchbuffén blev konserten kortare än den skulle vara och jag hoppas att Kulturens Hus planerar lite bättre om de ska göra lunchbiten till ett återkommande tema.

Den som gjorde väntan värd var en mycket charmerande Wendy Mcneill vars musik påminde starkt om den som spelades på cirkusföreställningar under tidigt 1900-tal. Tillsammans med två dragspel och en gitarr varvade hon sina nummer med enkla medel.
Ensam på scen behöver inte alltid betyda tråkigt och Wendy McNeill gjorde det bästa av situationen. Trots slamrande tallrikar och smaskande munnar lyckades hon behålla koncentrationen och skojade frisk om att spelningen påminner om en bröllopsmottagning, men ändå inte.

Hennes musik ligger nära både Sonic youth och Tori Amos, men har ändå en originalitet i sig. Med inlevelse och passion för sin musik och med en gnutta självdistans och humor lyckades hon förgylla en helt vanlig lunch på Kulturens Hus.

Charmade publiken

WENDY MCNEILLKulturens HusFredag 12.00