Broderi med klimatet som röd tråd

Det har varit ett intensivt utställningsår för Britta Marakatt-Labba. I våras visade hon en stor retrospektiv på Bildmuseet i Umeå och nu visar hon en utställning i Danmark - samtidigt som hon nu hänger upp en utställning i Kulturens hus i Luleå. Det har gett henne vissa, angenäma, problem.
- Det här är en helt annan utställning än den som visades i Umeå. Där hade man lånat in verk som jag gjort tidigare. Men det har varit tufft med två utställningar samtidigt. Curatorn i Köpenhamn ville ha en del bilder som jag tänkt visa här. Och sedan har Statens konstråd köpt en bild som jag tänkte ha i den här utställningen. Men om de hör av sig och vill köpa så... Man måste ju leva, säger Britta Marakatt-Labba och skrattar.
Hon har ställt ut i ett antal länder vid det här laget och berättar att hon även fått förfrågan från ett galleri i London.
- Nätet är ju ett bra sätt att bli upptäckt. Jag är egentligen inte så angelägen om den utställningen. Jag har jobbat så länge att det är lite jobbigt att packa och resa, men jag kommer förmodligen att ta erbjudandet ändå. Det är ju kul att få frågan, säger Marakatt-Labba och skrattar.

Annars trivs hon hemma i Övre Soppero, där hon arbetar med sina bilder av naturen och renskötseln.
En av hennes bilder tycks nästan isande profetiskt. Den har titeln Isarna brister - och det var ju precis vad som hände för bara någon vecka sedan, då flera hundra renar gick genom isen i Kutjaure.
- Den globala uppvärmningen är en röd tråd i utställningen. Jag har ju alltid varit intresserad av miljöfrågor ända sedan Alta-striden på 70-talet. Men i och med Tjernobyl blev det så väldigt påtagligt och jag tycker att det är viktigt att ta upp. Väderförändringarna har blivit stora här uppe, säger hon och berättar att de nyligen hade regn och fem plusgrader ena dagen och minus 30 dagen efter i Övre Soppero.
- Jag följer vad som händer, men jag tror inte så mycket på klimatmötet i Köpenhamn. Jag tror inte att de kommer att komma fram till så mycket, samtidigt som det är så viktigt för våra barns skull. De ska ju ha en plats att leva på, säger Marakatt-Labba.

Men trots att Britta Marakatt-Labba säger att det är jobbigt att packa och resa, så har resandet haft betydelse för hennes konst. Det har gett kontakter och intryck som givit direkta avtryck i hennes konst. Bland annat gav en resa till Thailand kontakter med en textiltillverkare som kunde leverera färgade tyger av hög kvalitet.
- Det har givit mig fler material och det är mindre möda att arbeta när jag inte behöver färga alla tyger själv. Men jag färgar fortfarande en del tyger själv, säger Marakatt-Labba.
Även hennes arbetsprocess i broderi har blivit snabbare. Inte bara för att hon drivit sina bilder mot en ökad stilisering och stygnen blivit glesare.
- Jag har börjat göra skisser innan jag broderar. Jag fick ett stort offentligt jobb där jag blev tvungen till det och upptäckte att det gick snabbare - även om man inte kan följa skisserna slaviskt.
Men andra saker är sig lika i hennes bildvärld. Här kan man se fiskskinnsbilder och samiska gudinnor, som förekommit tidigare i Britta Marakatt-Labbas bildvärld.
- Ja, gudinnorna finns med än. Jag vet inte om jag någonsin blir klar med dem. Och fiskskinnen har jag inte kunnat sluta med bara för att jag har så många. Man kan ju inte slänga material, säger hon och skrattar.

Planen för den närmsta framtiden är att ta det lugnt och gå vidare med bilderna. Att hitta nya vägar.
- Det har varit väldigt mycket, så jag tänker lugna mig med utställningar och jobba mer på måfå. Jag tänker nog gå upp i format också, säger hon.
Men om det blir så återstår att se.
- Jan-Erik Lundström på Bildmuseet har frågat om vi inte kan göra en bok med mina bilder. Det är bara på planeringsstadiet och vi måste hitta finansiärer och skribenter, men det skulle vara roligt om det blev av.