Britta Marakatt Labba visar stor retrospektiv i Umeå
Britta Marakatt Labbas konst rör sig i tre dimensioner - precis som den samiska mytologin. Men tyngdpunkten ligger i människans värld och det som sker runtom oss.
Foto:
Och än i dag finns dessa tankesätt med henne i hennes konst.
Ofta skildrar hon mytologins tre världar; vår, underjorden som är en spegelbild av jorden och ovanvärlden - kosmos.
Och Kosmos är också titeln på hennes nya separatutställning på Bildmuseet i Umeå.
- Det är den samiska stjärnhimlen och jag har alltid varit fascinerad av den. Min mamma brukade berätta om norrskenet och att man inte fick reta det, minns Marakatt Labba.
Men även om berättelserna sprungit ur den samiska naturtron var de också ett sätt att uppfostra barn till att bli hänsynsfulla individer. Något som Marakatt Labba saknar i dag.
- Jag tror att om vi uppfostrade våra barn efter de här myterna skulle mänskligheten inte leva så självdestruktivt. Det var i alla fall på det sättet som jag själv lärde mig hur allting hänger ihop och att man måste ha respekt för naturen. Hade vi följt de tankesätten hade vi levt i en annan värld i dag.
Marakatt Labba började illustrera miljöproblem i sin konst redan när Tjernobylkatastrofen inträffade. Numera handlar verken mest om den globala uppvärmningen.
- Många konstnärer jobbar med temat miljöförstöring så det är inget unikt. Men jag tycker att det är jätteviktigt. I dag har de här problemen blivit så påtagliga.
Men miljöproblemen är inte de enda frågeställningar Marakatt Labba tar upp i sin konst.
- Den politiska biten är viktig för mig överhuvudtaget, och det handlar om dagsaktuella händelser och skeenden i både den samiska världen och den övriga.
Själv är hon född och uppvuxen i Idivuoma, men är numera bosatt i Övre Soppero.
- Det är en jättebra plats för mig att bo och skapa på. Jag har lugnet och tystnaden, närheten till naturen och djuren. Men det är också viktigt att komma ut och se vad som händer i konstvärlden för att inte stagnera, så jag försöker resa mycket. Just nu planerar jag en resa till New York, berättar hon.
För närvarande befinner hon sig i Umeå där hennes utställning snart ska öppna. Det är hennes i särklass största separatutställning och innehåller verk från hela hennes verksamma bana som konstnär. Över 50 verk har fått lånas in från Sverige och grannländer, bland annat det berömda textilverket som upptar 24 meter på Tromsö universitet.
- Det kändes fint att se det igen. Det var ett jobb som tog mig fyra år att färdigställa och när jag såg det igen kunde jag minnas varenda bit, vad jag tänkte på när jag broderade den och vilka partier som gav mig sömnlösa nätter, säger hon och skrattar.
Hennes speciella teknik där hon blandar broderi med collage, tryck, papper och skinn har följt med henne hela yrkeslivet. Kanske därför att det tog länge innan hon hittade rätt bland alla konstnärliga tekniker.
- När jag studerade konst i Göteborg hade jag en massa bilder som jag ville skapa men jag hittade aldrig rätt sätt att förmedla dem på - jag fick helt enkelt inte fram dem på rätt sätt. Men till slut upptäckte jag broderiet. Nu har jag förstås finslipat min teknik, men jag måste faktiskt säga att när jag under hängningen till den här utställningen sett verk som kan vara 20 år gamla tycker jag fortfarande att de håller. Det är faktiskt som att återse gamla vänner.
Så jobbar vi med nyheter