Läser en krönika av Stina Oscarson och inser att det är kulturens spanande ögon som finner det vi inte alltid ser men behöver få berättat. Hon är dramatiker och tidigare chef för Radioteatern. Hon har sina rötter i Skellefteå och hon är upprörd, eller snarare helt enkelt rasande, över att Norrbotten blir plats för världens största militära flygövning.
Krigsflygplan från nio länder ska dundra över Norrbotten under maj och juni, över renarnas barnkammare mitt i den tid vajorna får sina kalvar. Risken är att vajorna överger sina kalvar när bullrande stridsflyg lågsniffar över Sápmi.
Om detta berättar Stina Oscarson och hon är så upprörd att hon avbryter sitt pjäsförfattande för att skriva om detta. Det dagsaktuella tränger undan konsten. Hon liknar det med Sara Lidman som ibland fick avbryta sina romanbyggen för att kasta sig in i och ge sin syn på de dagsaktuella frågorna.
Stina Oscarson protesterar också mot att Sveriges förra regering tio dagar före valet smög igenom ett ja till ett värdlandsavtal med Nato som innebär att denna allians kan bedriva krig från Sverige och även placera kärnvapen här. Vi blir ett större hot mot omvärlden, läs Ryssland, men utan att kunna få direkt hjälp av denna västallians. Så har regeringen Reinfeldt banat väg för ett svenskt medlemskap i Nato.
Detta får vi veta av en kulturarbetade, en dramatiker. Inte av våra valda politiker eller opinionsbildare. Inte av våra massmedier. Och inte fick folket i det senaste valet visa sin vilja om den svenska säkerhetspolitiken, visa stödet för en alliansfrihet som bidragit till att vi undgått att dras in i två världskrig.
Det visar hur viktig konsten är, hur viktigt det är med fria konstnärer som kan se det som döljer sig bakom den retuscherade verkligheten, lyfta fram det till synes osynliga. Var tid behöver sin Strindberg, som med ilska berättar om det som döljs.
”... jag har icke det skarpaste huvudet – men elden; min eld är den största i Sverige och jag skall om ni vill sätta eld på hela detta usla nästet!”, skrev August Strindberg till Siri von Essen.
Så brinn du också och fortsätt att skriva, Stina Oscarson! Väck en slumrande opinion, gör frågan om främmande krigsmakters närvaro i det ännu alliansfria Sverige till en sak för folket att avgöra, inte av en regering i smyg.