Giron sámi teáhter
Byfinnar, lappjävlar och annat pack
Manus: Mikael Niemi, Ann-Helen Laestadius, Erik Norberg, Regina Veräjä, Maxida Märkak, m.fl.
Regi: Lena Engqvist-Forslund
I rollerna: Erling Fredriksson, Anna Åsdell, Maxida Märak, Per-Josef Idivuoma, Nina Nordvall Vahlberg. Regi: Lena Engqvist-Forslund
Premiär i Kiruna 28 oktober
Ett antal gånger har jag gjort den här galna dagsturen från Luleå till Kiruna för att bevittna samiska teaterns premiärer. Och en sak har jag lärt mig - man bör ta med matsäck. För efter macken i Töre och mathaket strax utanför Överkalix är det ont om förplägnad längs vägen.
Den här fredagen hade jag hoppats kunna ta kisspaus vid polcirkeln, men kunde konstatera att här var stängt för säsongen, så stängt som det någonsin kan vara. En annan gång kurrade det gruvligt i magen. Så jag stannade i Svappavaara i hopp om en hamburgare, eller om möjligt en inbakad pizza. Men icke det.
Man får väl se detta som en gestaltning över ödebygdens tomhet och att Giron sámi teáhters kabaré Byfinnar, lappjävlar och annat pack utspelar sig i densamma. Det är så tomt och ensamt att det i polisdistriktet Övre Lappgropen bara finns en enda invånare, och det är poliskonstapeln själv. På fritiden begår han brott och på dagarna haffar han sig själv. Han till och med gör husrannsakan i sitt eget hus. Och eftersom ingen öppnar när han knackar på blir han tvungen att forcera dörren med våld.
I denna smått tragikomiska anda breder dråpligheterna ut sig blandat med toner från strupe, dragspel, ståbas och gitarr.
Jag vet inte om ni hört P1-satiren Ulkojärvi närradio. Men mycket i den här föreställningen påminner om den skapelsen med skillnaden att upplägget här är en tv-sändning. Och principen är som med mycket annan schablonmässig och halvrasistisk humor i Sverige. De enda som får skämta om invandrare är ju invandrarna själva. Här skämtar således samer och tornedalningar om sig själva och sitt. Vi får väl kalla det här Ulkojärvi lokal-tv.
Kvalitén på humorn varierar. Jag kan tycka att det är nog så många bredbenta kepssketcher, nog så många skoterschabloner. Men däremellan glimmar det till, exempelvis med glesbygspolisen. En annan favorit är direktrapporten från snökaoset i Stockholm som orsakas av att en enda liten snöflinga landar på Essingeleden. Vem kan motstå sådan humor!?
Sedan har jag ju alltid varit svag för den opretentiösa och vardagliga atmosfär som Giron sámi teáhter utstrålar. Prosaisk scenografi, enkel klädsel och knappdragspelets toner gör mig försvarslös.
Flera musikaliska pärlor porlar förbi i fjällbäckarna. Erling Fredriksson framstår här som det trygga fundamentet i ensemblen. Mest gripande blir ändå countrylåten The Mountain av Steve Earle, här i engelsk/samisk version med Maxida Märak på skönsång.
Jag torkar en tår från ögonvrån med en pappersbit som jag behållit i kavajfickan, stulen från toabesöket på macken i Töre.