Huvudpersonen i Stjärnlösa nätter är 19-årige Amàr, inte författaren Arkan Asaad. Men Amàrs berättelse är också Arkans. Amàr är född i den kurdiska delen av norra Irak, men uppvuxen i Sverige känner han sig mer som svensk än som kurd. Till skillnad från fadern som styr sin familj med järnhand. Konflikterna mellan de två är många, och 19-årige Amàr lever ett alltmer självständigt liv.
En familjeresa till släkten i Irak lockar ändå, en bilresa genom Europa och in i Irak via Turkiet tillsammans med bröderna och fadern. Resan slutar ödesdigert. När Amàr är hemma igen har han mot sin vilja gift sig med sin kusin, och i ett slag sett alla sina drömmar gå i kras. Samtidigt väntar kusinen på att få komma till Sverige.
- Det mesta jag skriver är självupplevt, men man får inte bortse från att det är en roman. Jag har använt min historia men med fria tyglar att ta ut svängarna, berättar Arkan Asaad.
Orden flyger ur honom, fulla av energi och vilja, när vi möts. Han vill så gärna berätta om skrivandet, hur det förändrade hans liv, och hur han känner att hans berättelse kanske kan förändra något.
- Jag hoppas att politiker, poliser och lärare vill ta del av den här historien om en ung mans dröm om att själv välja sitt liv. Det är en berättelse som går igen i världens alla länder - det handlar inte bara om kvinnors situation i Mellanöstern.
Att prata om hederskultur är fortfarande högst relevant, menar Arkan Asaad, kunskap om varandras kulturer är enda vägen framåt. En av hans många liknelser handlar om en vit dörr, som vi har framför oss nu. Vid dörren står en tredje generations invandrare och bankar - de vill in, ta plats i politiken, konsten, medierna.
- Ju hårdare resten av samhället håller emot, desto värre blir smällen. När jag nu har anammats av samhället är det mitt jobb att låsa upp dörren. Vill du ha lite koll på vad som händer bakom dörren, läs min bok.
Att det han varit med om skulle kunna bli en roman hade Arkan Asaad aldrig ens funderat över. Efter en filmutbildning var målet att bli regissör, kanske skriva för film.
- Det här är det mest privata jag har gått igenom. Skulle jag berätta om det för hela världen, när jag varje dag gjorde mitt bästa för att glömma?
Då arbetade han som väktare, ett jobb som redan innan skrivandet tagit fart hade förlorat meningen.
- Livet var bittert, jag gick upp klockan sex, gjorde mina träningsrundor och skrev korta filmmanus som det inte blev något av. Jag ville göra något men visste inte var jag skulle börja. Jag insåg aldrig att de historierna jag redan hade var värda något.
Nu är debutromanen på väg till bokhandeln - en rak och ganska dråpliga historia om en ung man som gör val han inte kan stå för, som fortfarande önskar att han haft mod att gå emot släkt och tradition, och som sedan tvingades lära sig leva med sitt utanförskap.
I dag gläds hela familjen åt framgångarna, och de har alla läst boken - utom pappan.
- Först trodde han att det skulle vara en smutskastning av kurder, av vår familj, men han har förstått att det inte är så. Men han är ingen läsare, jag tror att han hellre vill se berättelsen på film.
De två har numera ett gemensamt projekt - bok nummer två, en prequel på filmspråk. Den utspelar sig 30 år tidigare och ger en nyckel till förståelsen av fadern, vad som gjort honom till den han är; livet i det krigshärjade Irak, familjemedlemmar som mördats, torterats och tvingats på flykt.
- Varje stund vi sitter tillsammans och skriver känns magisk. Vi har fått en mycket bättre relation. Jag har tvingats lära känna mig själv, tvingats förstå min egen bakgrund. Det är en gömd skatt som finns där, jag känner mig upplyst när jag tar del av den.