Luleå Folkbibliotek, kommande från Storgatan 57, flyttade in i rådhuset i oktober 1925. Då var Selma Johansson föreståndare. Tre år senare kom Olga Bardh (1899–1980) till Luleå, hitflyttad från Enköping.
Hon tog snabbt plats i stad-en. Dels som hängiven bibliotekarie, dels som liberal politiker under åren 1947–1964.
Hon bodde tillsammans med sin frånskilda syster på Kungsgatan 16 (huset finns kvar). Systern var musiklärare och gav pianolektioner medan Olga tog sig an litteraturen.
Olga Bardh brann för sitt bibliotek som senare kom att brännas ned. Hon gjorde starkt intryck på författaren Folke Isaksson, som i sin diktsamling På skymningsexpressen (1988) skriver om Olga i dikten Det första biblioteket.
”Då kommer Olga, den gamla bibliotekarien, och tar mig vid handen. Jag blir trygg, när jag känner hennes vishet. Hon visar mig till rätta. Det sprakar i den höga kakelugnen. Det börjar spraka i böckerna. Starka röster överröstar ljudet från insekternas käkar. Ett hjärta bultar så enträget att pärmen bågnar. Jag bär hem nya travar av böcker genom den knarrande snön.”
Andra har annorlunda minnen av henne, som om hon skulle ha hetat Barsk istället för Bardh.
Olga Bardh strävade efter att utveckla verksamheten och ville att Luleå skulle ha ett modernt bibliotek. På så vis kom Luleå att bli först med att låna ut grammofonskivor. Planer fanns även på ett kombinerat bibliotek och badhus.
År 1954 gjorde hon en insats inom Föreningen Norrbottens främjande, som det året gav ut antologin Litterärt i norr, som presenterade en rad norrbottniska författare. Däribland Stina Aronson, Elsa Forsgren, Björn-Erik Höijer och Erik Lindegren.
Olga Bardh stannade vid sin tjänst i 36 år. Med ett brinnande intresse för litteratur och politik, vilket kanske inte gav rum för att bilda familj. Olga tillhör de kvinnliga banbrytare, som i likhet med systrarna och fotografpionjärerna Tegström, satte kulturen före familj. Historien borde sätta högre värde på dessa kvinnors insatser. Borde inte någon av Luleås offentliga lokaler ha ett rum uppkallat efter systrarna Tegström?
I samband med avgången 1964 hyllades Olgas insatser med en antologi, Anteckningar tillägnade Olga Bardh. Bidragen har långtifrån inställsam karaktär, utan ger istället en fin provkarta på dåtidens novellskrivande. Sigvard Carlsson sticker dock ut med en text, Ur min norrbottenslåda.
I den avslöjar han att Olga inte bara hade ”en förödande charm utan även en het och obändig passion för bruna bönor. Hur många tallrikar hon satte i sig skall förbli en hemlighet mellan henne, min hustru och mig.”
Den 24 januari 1964 utsågs Stig Kågerman att ersätta Olga Bardh som ny stadsbibliotekarie. I maj året därpå kom Kågerman under loppet av några timmar att såväl tända eld på rådhuset som att inviga ett nytt bibliotek. Det nya fick inget rum uppkallat efter Olga Bardh. Däremot finns ett sådant rum i det nynya biblioteket i Kulturens hus.