Bokrecensioner på nätet - en dold folkrörelse
I en ny serie om nätkultur tar Petter Bengtsson tempen på vad som händer i den digitala kulturvärlden. Först ut är trenden med var mans bokrecension.
Foto: JESSICA GOW / SCANPIX
Innan internet slog igenom kunde man egentligen bara läsa recensioner i dagstidningar, tidskrifter och i Bibliotekstjänsts bokkataloger. Det innebär att alla värderande texter om litteratur passerade ett filter i form av en redaktör. Ett ganska auktoritetsstyrt recenserande alltså.
Idag är läget annorlunda. Många av de 421 000 Google-träffarna kommer från välbesökta sidor som Mimers brunn och Bokrecension.se, där vem som helst kan recensera en bok. Ett stort antal bokbloggar finns också. Dessutom erbjuder många dagstidningar (och bloggar) kommentarsfunktioner där läsarna direkt kan säga vad de tycker om tidningarnas texter - även bokrecensionerna. Litteraturdebatten i Sverige lär alltså aldrig ha varit mer omfattande - och mer demokratisk - än nu.
Är alltså allt frid och fröjd? Nej. Visst är det bra att fler får säga sin mening, men samtidigt sker det på bekostnad av den kunnigare och mer genomtänkta litteraturkritiken. Jag påstår nämligen att det finns en sådan. En seriös, professionell kritiker har inte alltid rätt, men kan rimligen mer om litteratur än folk i allmänhet. Likväl likställs amatörers och proffs texter ofta på nätet.
Särskilt tydligt märks detta i tidningarnas kommentarsfunktioner, där artikel och kommenterarer läggs ut tillsammans. Läsarna kan, ofta i skydd av anonymitet, gå till hårda angrepp mot diverse namngivna skribenter och företeelser. En enskild läsare kan genom att gömma sig bakom flera alias på bara några minuter skapa något som ser ut som en allmänt spridd åsikt. Det funkar ungefär som toalettklotter - alla kan läsa, men få vet vem som har skrivit.
Alltså: Yttrandefriheten vinner mark, men kvaliteten hamnar i skymundan.
Om det är bra eller dåligt återstår att se.
Så jobbar vi med nyheter