Ett ord kommer för mig när man läser de båda senaste fristående böckerna som Luleå stadsarkiv har producerat. Ordet är ”bokfilm” och definitionen lyder ”bok som innehåller många bilder med korta förklarande texter skildrande epok, händelseförlopp, person”.
Boken om kommunfullmäktige är en översikt av vad som inträffat haver i Luleå, och då närmast lika med stadsområdet. Sammanslagningen med grannkommunerna kring 1970 medförde att det vi idag uppfattar som ”Luleå kommun” till stor del rent geografiskt hamnar bortom stadsgränsen. Vad har då översikten att berätta?
En uppspaltning av halvtannat sekel i femårsperioder är stommen i historieskrivningen. Inom den ramen möter en kavalkad av stort och smått, av ”riksbeslut” och ”lokala händelser”, av fullmäktigeordföranden och då enbart män fram till 1994 och Margaretha Lindbäck, av bränder och husrivningar, av vägbyggen och (ett fåtal) industriinvesteringar.
Eller man kanske kan begränsa sig till befolkningens storlek, den som i boken tickar fram för varje femårsperiod. Det är nog inte många som har klart för sig att på 1870-talet uppgick folkmängden till drygt 1 700 personer, att under andra världskriget rörde det sig om 14 000 personer och att 2010 hade siffran 74 000 passerats. I det sistnämnda fallet får man i rättvisans namn erkänna att det rör sig om hela nuvarande kommunen, vilket den snabbe läsaren knappast observerar.
I övrigt kan det vara för läsaren fritt att botanisera bland bokfilmens myller av text och bild. Håll till godo med recensentens godtyckliga urval!
Stora stadsbranden 1887 kan sättas som portalhändelse. Att 75 gårdar i trästaden förstördes är en sak – men även den nya tiden stod för dörren. Telefonen fanns faktiskt vid det laget och under ett kvartal 1883 kopplades 68 samtal mellan Luleå och Altappen, dåtidens stora industrianläggning.
Eller varför inte göra ett nedslag i 1940-talet? En skakande bild visar chefredaktören för Norrskensflamman i omplåstrat tillstånd efter attentatet mot tidningen 1940.
Så nära var oss kriget om vi ser till de mera politiska förvecklingarna. Samtidigt var den tiden framåtsyftande eftersom Norrbottens järnverk kom till beslut och blev en stark motor för stadens befolkningstillväxt.
Slutligen ett nedslag bland händelserna kring millenieskiftet, så långt vi nu kan överblicka vår samtid. Kulturens hus står skimrande i kvällsbelysning från 2011. Några år innan hade hamnen besök av ostindienfararen Götheborg, allt i avsikt att inviga sommararrangemanget Luleåkalaset.
*
Luleå stad 1930-talet kan vi betrakta som mera en detaljredovisning främst i bild av vad som redan avhandlats. Här står verkligen det äldre fotot i centrum för att kompletteras med rätt fylliga bildtexter och föredömligt nog redovisas även tillkomstår liksom fotograf.
Som vanligt är när man bläddrar i böcker av den här typen så slås man av två saker. För det första: tänk vad en svartvit bild kan berätta i detalj och allra helst då efter dagens bildbehandling. För det andra: förvisso var det ett samhälle så annorlunda vårt trots att man kan tycka att vi inte är längre bort i tiden än ”farfar”.
Så tar vi några lokala exempel inom ramen 201 bildsidor. Fråga mig inte vilken bild som är ”bäst”, mest talande om gammal tid eller vad det nu kan vara för kriterium som används.
Ebeneserkyrkan vid Storgatan får en särskild lyster när man ser byggnadens exteriör renodlad i sin gatubild – eller varför inte nämna interiören som visar något av den framväxande baptismens kyrkorum, en blandning av fritänkande och att man var nästan lika god som den dominerande statskyrkan.
Välj så bilden av studentexamen utanför Högre allmänna läroverket. Där sitter den blomsterhöljde på skärmen av en fyrkantig bil, man frestas nästan tro att T-forden fanns bara runt hörnet. Där står den uppvaktande familjen, i hatt, långkjol, äppelknyckarbyxor och skolmössa för den som så haver. Studentexamen var förvisso stort på den tiden, något smått exklusivt, och inte vem som helst kunde ens stoltsera i skolmössa.
Ett tredje smakprov: Radiotjänsts stationsbyggnad på Mjölkudden uppfördes alldeles i början av andra världskriget. Det kriget skulle som bekant betyda inte bara att radio snart blev tillgänglig för allmänheten på ett annat sätt än tidigare. Det skulle också betyda att kriget fördes i etern med propagandasändningar riktade mot såväl öst som väst.
Och samma år som stationsbygget restes en 185 m hög radiomast i Mjölkudden. Idag är stationsbyggnad och mast tagna ur bruk. Det som var nyaste nytt på 30-talet har städats undan som hopplöst föråldrat.
Stadsarkivet bjuder oss på alla dessa minnen och det ska vi tacksamt ta emot. Man kan dock önska sig lite mer utöver bilden. Boken är påtagligt fattig med upplysningar om fotograferna. Visst, Helmer Widlund har fått sin insats tecknad i annat sammanhang. Vem vet tillräckligt om flygfotograferingarna, om Gustaf Holmström, om alla de andra som gömmer sig bakom beteckningen ”okänd”.