Efter veckor av ovisshet står det nu klart, han kommer. Ja, påven är ju redan här. Men nu har också Bob Dylan låtit meddela att han, kanske, kommer för att ta emot Nobelpriset i litteratur.
Det ger anledning, än en gång, att minnas den där junikvällen för 26 år sen när han stod på en scen vid grusparkeringen där Kulturens hus ligger i dag.
En genomgång av dåtidens presslägg konstaterar att det var cirka 20 000 i publiken och förväntningarna var skyhöga.
Mitt speciella minne hör ihop med presentationen av artisten. Jag bodde i Karlsvik då och det gjorde också skådespelaren vid Norrbottensteatern Lasse Lindström. Han hade fått frågan om han kunde tänka sig att presentera Dylan på scen inför konserten. Vilket hedersuppdrag! Arvodet bestod i att han, Maud Adams och några andra honoratiores skulle få sitta på scenen under konserten.
Lasse gick grundligt tillväga. Eftersom han var småbarnsfar sågs han dagligen vandra runt i Karlsvik med barnvagnen och memorera sitt välkomsttal. Ibland stannade han till för att testa någon formulering. Han var laddad.
När den stora stunden var inne, publiken på plats och Dylan väntande i bakgrunden fick Lasse en lapp överlämnad av en av Dylans hantlangare.
Där stod vad han skulle säga: ”Celebrating Columbia Records proudly present Mr Bob Dylan.” Punkt slut. Ridå skulle man säga om det hade funnits någon.
Och konserten då? Ja, inte var det någon höjdare att stå där på parkeringen och trängas med en ölberusad publik varav de flesta tycktes vara där för att skråla med i några refränger och i övrigt roa sig själva.
Bob Dylan genomförde konserten utan ett enda mellansnack. Ibland tycktes han mumla något som lika gärna kunde vara något han ville säga sina musiker. Men så vid ett tillfälle, vid midnatt lyste solen fram mellan molnen och Dylan som stod vänd mot norra hamn fick naturens eget strålkastarljus rakt i ansiktet – och han log. HAN LOG, det var konsertens stora behållning. Bob Dylan hade kommit till Luleå för en nattlig konsert. Och han log.
(Läs gärna Dylans egen memoarbok, som kort och gott heter: Memoarer).