– Min pappa Sven cyklade från hembyn Kiilisjärvi i Överkalix ned till Kalix för att köpa en ny kostym på Lidfeldts Herrekipering. Han trampade sedan upp till midsommarfirandet i Tallvik, och hem till byn på natten – en sträcka på tjugo mil.
Samlaren och historieläraren Roland Jakobsson berättar cykelminnen. För 40-talet och 50-talet var cykelns gyllene tid innan bilen slog igenom. Med hjälp av cykeln kunde man besöka grannbyarna några mil bort eller ta sig in till staden. Mycken kärlek och månget äktenskap har möjliggjorts tack vare detta enkla fordon.
När levnadsstandarden blev högre kom motorcyklar och sedan bilar. Människors sociala räckvidd ökade.
Cykelns ursprung brukar förläggas 200 år bakåt i tiden. 1817 tog tyske baronen Karl Friedrich Drais von Sauerbronn patent på en löpmaskin med två hjul, varav framhjulet gick att styra med. Roland Jakobsson visar upp sin ”benskakare” från 1860-talet, utan fjädring och med hårda trähjul. Ett handarbete utfört av en smed. Den klassiska höghjulingen var ett steg in i industrisamhället med sina maskintillverkade ekrar och ram av ihåliga metallrör, men förblev ett sidospår i utvecklingen, ostadig och känslig för ojämnheter på vägen. Istället var det ”säkerhetscykeln” som trots ivriga protester övertog stapettpinnen. Redan i början på 1900-talet kom så cyklar med både frihjul och luftfyllda gummidäck och dagens cykeltyp var född. Roland Jakobsson visar upp sin vackra klenod från 1905, utrustad med stänkskärmar och fälgar i trä och med karbidlykta som belysning.
Under 40- och 50-talets cykelboom fanns en hel flora svenska cykelmärken. Lokala cykelhandlare skruvade ihop cyklar och satte på egna frontmärken. Totalt fanns närmare 2 500 olika svenska emblem. I Haparanda fanns cykeln Polcirkeln, såld av S G Pellijeff och Fylgia av J F Galenius. Andra lokala cykelmärken i Norrbotten var:
Lage, Dixi Lyx, Lehto, HJS, Ideal, Irving, Ebeco, Lule, Irving, Vinthund och Framåt.
60-talets medieguru Marshall McLuhan menade att ”alla tekniska hjälpmedel är utbyggnader på vår fysiska lekamen”. I sin bok Media (1964) beskriver han utvecklingen av hjulet och cykeln fram till flygplanet. Hjulet var enligt honom ”formgivare för ständigt nya mänskliga relationer, men dess nyskapande förmåga håller på att dö bort i den elektriska informationsförmedlingens tid...” Hjulet börjar bli arkaiskt, skriver han.
Cykeln har även verkat som ett redskap i kampen för frihet. Under den tidiga kvinnorörelsen bytte kvinnor ut sina obekväma kläder mot lediga cykelmunderingar och gav sig ut från hemmen. Under 1930-talet trampade politiska agitatörer runt på cykel, exempelvis författaren Ivar Lo-Johansson och blivande finansministern Gunnar Sträng.
På 60- och 70-talet hölls cykeldemonstrationer mot stadsplanerarnas trafikleder och parkeringshus.
Trafikstockningar och luftföroreningar har gjort att cykeln återerövrat status. Alltfler avstår från bil, eller använder den bara för längre resor. För arbetspendling är cykeln i många fall snabbare.
Den pågående introduktionen av elcyklar gör pendlingen ännu lättare, och man slipper komma fram svettig till jobbet. I städerna öppnas speciella cykelcaféer.
Kina är världens största cykelland med närmare 500 miljoner cyklar. För trettio år sedan cyklade de allra flesta. Väldiga strömmar av cyklister gled fram genom Peking. Medan utvecklingen i Europa och Amerika går från bil till cykel, sker här det motsatta. I Peking bildas regelbundet tjock, giftig smog.
Myndigheterna har börjat begränsa biltrafiken genom att minska nyregistreringen av bilar, och bara tillåta användandet av bil under fyra av veckans fem vardagar.
I Europas städer ökar cyklandet i stadskärnorna. Miljö och snabbhet är viktigt för att välja cykel, men enligt en undersökning i Danmark är främsta orsaken att man helt enkelt tycker om att cykla.
Köpenhamn har av branchorganisationer utsetts till världens bästa cykelstad. Här byggs nu bland annat cykelmotorvägar med på- och avfarter. Exempel på andra städer som satsar på cykeltrafik är Minneapolis, Portland, Seattle, Bogota, Montreal och München. I Sverige ligger Malmö på bästa plats.
Erik Sandström var programledare för Sveriges cykelradio på 1960-talet och författare till boken Att cykla är nödvändigt (1964). Titeldikten blev populariserad genom M A Numminens insjungning. Några strofer:
Att cykla är att färdas med måttlig fart. Att cykla är att tända ett ljus i skymningen. Att cykla ökar syrsättningen av hjärnans blodkärl och skärper sinnena. Att cykla är att tänka. Att cykla är att vägra lämna sitt bidrag till luftförskämningen och bullret. Att cykla är att avstå från kravet på nya, dyrbara trafikleder och parkeringshus. Att cykla är att solidarisera sig med de små i samhället och i världen. Att cykla är att inte i onödan tära på jordens knappa tillgångar. Att cykla är att lätta på vår skuldbörda. Att cykla är därför nödvändigt.