Kenneth Mikko är uppvuxen i Kiruna, men lämnade gruvstaden efter gymnasiet. I Haparanda bosatte hans sig 1982, och sedan dess har gränsstaden varit hans fasta plats i livet.
Under åren har han arbetat som bibliotekarie, journalist och fotograf. När närradion startade 1994 var Kenneth Mikko en av de drivande krafterna, vilket senare ledde fram till arbetet som lokalreporter för Radio Norrbotten i tiotalet år. Intresset för Barentsregionen och framför allt Ryssland kom tidigt in i hans liv och dit har återvänt många gånger under åren.
– När jag fyllt 60 gick jag en masterutbildning i bildjournalistik på Mittuniversitetet i två år, de åren gav mig en säkrare bas att stå på som fotograf. Under utbildningen åkte jag till Ryssland i tre månader för att fotografera.
Det var också under utbildningen som tanken på att ge ut en bok om bastu väcktes på allvar. Kurskamraterna fick agera modeller och tillsammans med det bildmaterial som han redan hade fanns det gott om bilder för en bok.
– Jag hade fotograferat bastufolk i många år, bland annat i byn Hellälä och deras strandbastu. Jag lockas framför allt av gamla rökbastur och traditionella vedeldade bastur. I Sundsvall gjorde jag en riktig offensiv och letade länge för att hitta en bra bastu, och när jag till slut hittade den på ett retreatställe visade det sig att en Pajalabo stod bakom bygget! Det var klart att det var en tornedaling som ordnat detta, berättar han med ett skratt.
Boken innehåller väldigt lite text, i stället är det bilderna som får tala. Men Kenneth Mikko konstaterar att boken har en struktur.
– Jag fick hjälp av den ryska filosofen Nikolai Terebihin, en professor i Archangelsk som jag känt sedan 1996. Han höll en lång föreläsning för mig om rysk folklore och ritualer kring bastun. Där fick jag ett rikt material som hjälpte mig att få ihop teorin till bilderna. Även om fotografierna är plockade från olika håll så bildar de en struktur.
– Bastu är omvandling på ett sätt, man känner sig som en ny människa efteråt. Nikolai Terebikhin har den vackra bilden att man likt en smed som omvandlar det heta järnet så omvandlas människan rent symboliskt på samma sätt av en bastu. Jag tycker det är en väldigt fin liknelse av honom. Han pratar om det andliga livet hos de nordliga människorna, så det har varit väldigt bra möten.
Hur har bastubadarna reagerat när du kommit med din kamera?
– Jag har vänt mig till vänner, jag har ju velat att det ska vara naket för att få det naturliga. Det är också ett sätt för mig att jobba mot pryderiet som kommit allt mer. Därför är det också bra att visa den nakna kroppen, och jag tycker att det är vackert med de mörka väggarna och ljuset som strilar in genom fönstren. I några fall är det bara stearinljus som lyser upp.
Nu återstår jobbet att få ut boken. Kenneth Mikko har presenterat boken dels på Nattfestivalen i Korpilombolo och dels i konsthantverksbutiken Tornedal & Co i Haparanda som höll en kulturafton. Man måste ligga i för att synas.
Att få ut boken och skapa ett intresse för den är halva jobbet. Parallellt har han påbörjat jobbet med nästa bok, ett tornedalsprojekt som ska spegla livet längs Torne älv.
– I det projektet följer jag hela Tornedalen från Nordnorge och ned till Haparanda, något jag börjat lite smått med. Jag tänker mig att det ska utmynna i en utställning med stora bilder där man ser alla detaljer.
Arbetet börjar med att fotografera det arrangemang där Sveriges och Finlands gamla hockeyveteraner möts på Torneälvens is i Haparanda.
– Sedan följer pimpeltävlingen i Torneå i början av april som är den största i Finland. Därefter ger jag mig upp och reser längs hela Tornedalen för att försöka se den med nya ögon.