Bilder som berättar
Med sina fågelbilder har Brutus Östling blivit en av landets främsta naturfotografer. Nu ställer han ut på Teknikens hus i Luleå.
Foto:
Intresset för fotografi har han haft sedan tonåren, men höll sedan inte i en kamera på 20 år. Det var först när han började dyka som fotografin började ta allt större plats.
- Jag började med undervattensbilder som hobby 1998 och sålde en del bilder. Men när vi fick barn kunde vi inte dyka tillsammans längre och det var då jag började fotografera på land. Några bilder av fåglar som jag fotograferat under en dykresa till Florida hamnade i tidningen Foto och jag tror inte att jag hade fortsatt om de inte publicerat bilderna, säger Brutus Östling när vi ses på Teknikens hus där hans utställning öppnade i går.
Sedan början av 80-talet har Brutus Östling drivit förlaget Symposion, men när han ville ge ut sin första fotobok, Mellan Vingspetsarna - Bilder ur fåglarnas liv, från Öland till Antarktis, vände han sig till Norstedts och Svante Weyler.
- Jag tyckte att det inte skulle vara så bra att förlägga sig själv. Att folk skulle tycka att "han ger ju bara ut sig själv". Fast Norstedts sa ja direkt. De brukar inte ge ut naturböcker men när de såg upplägget så ändrade de sig och boken har sålt
i 30 000 exemplar, säger Östling.
I dag har rädslan för vad folk ska tycka om att han förlägga sig själv minskat och har han givit ut några av sina böcker på det egna förlaget och några på Norstedts.
- Det har varit bra att jobba med Norstedts. Min redaktör kan foto och har givit ut en egen fotobok.
Framgångarna med den första boken blev så stor att Harper Collins köpte den och beställde en ny bok - om pingviner.
- Jag hade skickat 25 pingvinbilder till en kalender och de trodde att jag hade massor av bilder på pingviner. När jag fick kontraktet insåg jag att vi hade tre månader på oss att göra boken Pingvinliv, inklusive design. Det vara bara att hålla masken. Jag fick tre veckor på mig att fotografera pingvinerna och det var dåligt väder. Men sista morgonen blev ljuset bra och jag fick 20 bilder som hamnade i boken - för att jag hade tur och var desperat, säger Östling och skrattar.
Men boken blev augustnominerad.
- Jag andades ut när den inte vann. Det var en helt okej bok, men det hade varit fel om jag vunnit, säger Östling.
Han beskriver sig inte som någon ornitolog. Faktum är att han inte visste särskilt mycket om fåglar när han började fotografera dem. Det var fotografin som drev honom in bland fjädrar, näbbar och klor.
- Nu skulle jag nog kunna prata om fåglar i timmar. Men jag har gjort böcker för sådana som jag, som inte är ornitologer. Min utgångspunkt har också varit att folk inte läser texten i fotoböcker på samma sätt. Jag har skrivit längre bildtexter i stället. Men när jag gav ut Att överleva dagen var det många fågelkunniga som sa "det här visste jag inte". Och för mig är det viktigt att man lär sig något när man läser, säger Östling.
Som redaktör är han förstås väl medveten om vad som krävs för att en bok ska nå sin publik, men som fotograf försöker han också hitta det som ingen annan lyft fram. Många av hans bilder är komiska, där fåglarna nästan blir mänskliga i sin gestik.
- Man ska inte läsa in för mycket. Det är ju fåglar, men lite måste vi ju få fantisera kring bilderna, säger Östling och skrattar.
- Jag letar efter bilder som berättar något. Till exempel har jag en bild av en tofsmes både bakifrån och framifrån för att visa att den i stort sett ser likadan ut från båda hållen, för att lura rovdjuren. Jag vill överraska och väcka läsarna för att de ska tänka, men det är lite bus också.
Så jobbar vi med nyheter