Idag har staden 3,4 miljoner invånare, varav en stor del invandrare. De flesta ur denna grupp är turkar och de sätter stark prägel på Berlin. Ingen kan som tyskturkar pimpa sina satellitmottagare.
Vad göra om en stad inte växer?
Ja, varför inte satsa på kultur? Berlin är idag en av Europas mest kulturheta städer. I augusti 2013 togs beslut om att bygga ett nytt konstmuseum för 1,1 miljarder kronor. Staden har tre operahus och ett stort antal konstmuseer och gallerier. Och mängder med museer, till och med ett erotikmuseum. Det är bara att välja och vraka.
Berlin är också mumma för den som gillar illegal konst i form av grafitti och andra uttryck. Följ med på en guidad tur i det alternativa Berlin. Kostnad? Tja, du betalar vad du vill.
Eller varför inte besöka East Side Gallery? Längs Mühlenstrasse finns den längsta, sparade biten av den förhatliga muren – 1,3 kilometer – och full med konst. Eller?
Nej, all offentlig konst – legal eller inte – är inte bra. Men den ger staden färg. Och det kan man minsann inte säga om merparten av svenska städer. Där råder konformitetens trygghet och arkitektur.
Hur blev det så här?
Är inte vi – med en statlig kulturpolitik, om än delegerad till regionerna – det stora kulturlandet i Europa? Frågan behöver inte besvaras här. Men den kan gott få hänga med i bagaget, om du väljer Berlin som resmål.
Skulle du bli trött på kulturupplevelser och vill ta en paus från stadens puls, då finns lugnet i någon av stadens parker. Tiergarten, till exempel.
Sedan är det bara att ta sats igen. Precis som staden själv gör. Berlins borgmästare har sagt: ”Berlin är fattigt, men sexigt”.
Kultur, ja. Puls, ja. Och delvis fattigt, ja. Många berlinare har låglönejobb. Prostitutionen är utbredd och påfallande många samlar flaskor. Alla mynt har sina baksidor.
Att åka U-bahn och försöka se ut genom tågfönstren är en konst i sig. Av någon anledning har fönstren dekorerats med horisontella och vertikala grafiska bilder av Brandenburger Tor. Fult och obegripligt.
Precis som om staden behövde en känsla av mur, om än inte i betong. Ändå är det kanske just detta som är Berlin: massor av kvalitativ kultur parad med dålig smak.
Men – komna från konformitetens färglösa betong – vilka är vi att kritisera?