Inne i tvillingkrogarna Bistro Adler Café och Adler II – två sammanbundna hål i väggen – ligger röken tät. Folk ölar, hoppas på lycka via spelautomater eller vill bara försvinna in i dimman. En del sover. Andra blickar upp i riktning ovanför spelautomaterna. Där hänger en teve som visar porrfilm från 1970-talet.
Jag bjuder en äldre man på öl och vi försöker prata. Vid bordet bredvid sitter två unga killar som med sina mobiltelefoner ger instruktioner. Ute på gatan går två unga tjejer fram och tillbaka.
Efter en halvtimme eller mer kommer tjejerna in för att byta skor. Det är kallt på gatan och tji kunder.
Kameran får bli kvar i ryggsäcken.
Ni förstår säkert varför.
Efter en kort stund i värmen är tjejerna åter ute på gatan. Nu med andra, varmare skor. De går fram och tillbaka. Röker. Pratar med sina pojkvänner. Är de par? Man och kvinna? Säljare och produkt?
Jag nickar adjö till den äldre mannen. Börjar gå hemåt i ett Berlin som börjar kyla på. Men det är inte kylan som bekymrar mig, utan hur ogenerat öppet samarbetet är mellan krogarna och de som säljer ligg.
Nästa dag – och på väg till Nollendorfplatz – går jag förbi tvillingkrogarna. De är i dagsskrud, som vilka krogar som helst. Med mörkret sker transformeringen. Då går de unga tjejerna på gatan igen. Fram och tillbaka. Och pojkvännerna/hallickarna pillar förstrött på sina mobiltelefoner.
I närheten av Nollendorfplatz hittar jag Ulrichs Café, Küche & Kultur. En träffpunkt för människor med Hiv/Aids. Vägen hit längs porrgatan Kurfürstenstrasse är inte lång. Vägen till Hiv/Aids behöver heller inte vara lång.